Vi måste våga prata om LAS
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är inte en så trolig skrivning av en socialdemokrat men oavsett vad man tycker så kan ingen ifrågasätta att detta påstående faktiskt är lika sant.
Centern vill luckra upp lagen om anställningsskydd (LAS). CUF och även många i partiet vill helt skrota lagen. Det vill inte jag, men man måste också våga ta upp till diskussion lagens avigsidor och problem. Utan att för den skull bli klassad som antifacklig eller allmänt ondsint.
För om lagen ovillkorligen ska gälla så kan inga satsningar i världen balansera historiska obalanser, som till exempel bristen på män i barnomsorgen. För ingen tror väl på allvar att uppsägningar helt kan uteslutas? Det finns fullt berättigade personalminskningar, till exempel när elevantalet i skolorna minskar markant, så måste även personalskaran minska.
Lagen om anställningsskydd ligger också bakom den vikariecirkus som gör att många åker in och ut på vikariat för att arbetsgivarna inte vill riskera att någon ska bli "inlasad". I och för sig är detta en väldigt konstig tolkning av lagen och inte själva lagens fel, men det blir ändå en konsekvens som man inte kan låtsas inte finns och är ett problem.
För fackens del är LAS en klippa att luta sig mot. Det är inget snack vid uppsägningar, LAS ska gälla, därmed slipper facken den helt omöjliga uppgiften att ställa medlem mot medlem. Men inte ens denna svårighet kan vara orsak att behålla lagen i sin nuvarande form.
Lagen om anställningsskydd är viktig och ska inte skrotas. Men att antalet anställningsår ska vara det allena saliggörande kan inte vara riktigt och bara det en anledning att se över lagen. Inte skrota den, men uppdatera den till dagens förutsättningar.