Vi minns Anna Lindhs gärning
Förre utrikesministern Anna LIndh glatt på språng på Visbys gator under Almedalsveckan 2003. Idag känner vi sorg och minns hennes gärning för fred och en bättre värld. Om alla sträcker ut sin hand, försöker lösa konflikter istället för att underblåsa dem, kommer vi alla att vakna upp till en fantastisk morgondag.
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att minnas Anna Lindh är smärtsamt, men nödvändigt. De idéer hon stod upp för är så viktiga att hålla vid liv.
Anna Lindh var en stark röst för alla människors lika värde. För fred och frihet, och internationell solidaritet. Den utveckling vi nu ser i världen, men också i vårt eget land, där grupper ställs mot varandra, hade gjort Anna Lindh djupt beklämd.
Hennes reaktion hade varit kraftfull och hörts vida omkring. Röster som Anna Lindhs behövs, de gör sådan skillnad, gjuter hopp i frusna själar och ger öppning för fred och försoning.
Alla kan göra något
Så mycket har redan sagts och skrivits om Anna Lindh sedan hon rycktes bort, men det får inte hindra att samtalet lever vidare. Att tala om Anna Lindh och de goda idéer hon kämpade för, att agera i hennes anda, är att kämpa för en bättre värld.
Anna visade genom sin gärning att även de små stegen, i fredsprocesser eller till synes besvärliga diplomatiska konflikter, är så mycket värda.
Anna Lindh om någon hade kunnat yttra orden: "ingen kan göra allt, men alla kan göra något". För det är just det allt handlar om i kampen för en bättre värld. Om alla sträcker ut sin hand i något avseende, försöker lösa konflikter istället för att underblåsa dem, kommer vi alla att vakna upp till en fantastisk morgondag.
Jag önskar verkligen, att jag hade fått möjlighet att om inte lära känna Anna Lindh, så i alla fall fått träffa henne en enda gång. Sett i ljuset av det fruktansvärda dåd i vilket hon omkom, har bilden av henne måhända blivit en aning förvanskad. Hon har blivit mer av en ikon än den fredsbringande, hoppfulla människa jag förstått att hon i grund och botten var.
Anna Lindhs visioner lever
Sannolikt är det bäst för fortlevnaden av Anna Lindhs egna drömmar och visioner, att vi minns henne för det hon stod för, och inte för dådet hon utsattes för. Om vi fortsätter verka i hennes anda lever hon vidare för evigt i våra medvetanden.
Hennes minne hålls också levande genom att utsatta människors liv blir bättre tack vare pengar från den minnesfond som inrättats till hennes minne. En tanke jag tror att hon hade känt djup värme och vördnad inför.
I drömmen om en bättre, mer solidarisk värld, är Anna Lindh i kraft av sin gärning en person att ta efter, att hänvisa till. Att ägna en stund av eftertanke åt hennes minne idag är det minsta vi kan göra.