Vi sliter ut våra huvuden
Många unga har svårt att sova och fler äter sömntabletter.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Enligt Frank Lindblad, barnpsykiatriker och forskare, så finns det två orsaker till ökningen. Unga sover sämre och läkarna skriver ut sömntabletter i högre utsträckning.
Mönstret känns igen. I min omgivning finns det väldigt många som har någon typ av sömnproblem.
Sömntabletter är en enkel lösning både för patient och för läkare att ta till. Istället för att försöka ta reda på orsakerna till sömnproblemen och göra något åt dem så ger tabletterna en tillfällig lösning.
Det är heller inte en konstig lösning när det är långa, långa väntetider för att få hjälp inom psykiatrin. Eller så får man inte remiss till psykiatrin eller annat stöd för att man inte kan visa upp tillräckligt "svåra" problem eller symptom.
Att själv gå och få samtalshjälp kostar flera hundralappar vid varje tillfälle och inte något som prioriteras, trots att många kanske borde. Det behövs stora satsningar på psykiatrin, men det behövs också fler stabila och trygga vuxna som kan ge stöd och vägledning till unga.
Stress och oro
Sämre sömn är också ett samhällsproblem och ett uttryck för dagens stressade tillvaro. Stress och oro omger dagens unga.
Strax efter midsommar kom en jämförelse mellan 41 av världens länder gjord av Världshälsoorganisationen (WHO). Jämförelsen visar att Sveriges barn mår ganska bra, men att de svenska 15-åringarna är mer stressade och har mer huvudvärk än 15-åringar i andra länder. Det är också vanligare att de svenska 15-åringarna känner sig nedstämda. Framförallt är det tjejerna som känner sig stressade och inte mår bra psykiskt.
Det är det kunskapssamhället och det globala samhällets förbannelse. Vi sliter inte längre ut människors kroppar utan vi sliter ut deras huvuden.
Dagens unga kan bli precis vad de vill och de kan göra precis vad de vill. Vilken fantastisk frihet vi har. Men det gör också att man måste uppnå så många mål. Man ska resa, vara snygg, göra karriär, skaffa familj, bli känd, förverkliga sig själv och göra något annorlunda. Helst allting samtidigt.
Inget är bra nog
Ambitionerna är höga och inget är bra nog. Man måste vidare, kan inte stanna kvar. Guldklockan är ett hån och att stanna kvar på en arbetsplats där inte tydliga karriärmöjligheter finns, den tanken går inte ens att tänka.
Allt ska göras och det ska göras nu, det går inte att vänta. För att ta sig framåt måste man vara otroligt duktig och aldrig göra fel. Det klart att unga som lever i ett samhälle med så höga krav blir stressade och rädda för att inte klara av att uppfylla alla kraven.
Samtidigt som man måste välja allt och välja rätt. Allt från mobiltelefon till utbildning, valen är oändliga. Det är oerhört viktigt att ha hög status i sin omgivning. Antingen så är man med eller så blir man utanför.
När skyddsnäten dessutom plockas ned och anställningstryggheten ständigt ifrågasätt, vem i hela världen kan man då lita på?
Rädslan för att inte få något jobb, inte lyckas med studierna eller inte hitta någon att bilda familj med ligger ständigt och lurar i bakhuvudet. Vem skulle inte ha svårt att sova med all denna press framför sig?