Vill centern öppna för lönedumpning i Sverige?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Marschen verkar ännu inte ha stannat upp, och partiet befinner sig nu en bra bit längre åt höger än självaste moderata samlingspartiet, som får lov att bromsa sin kompanjon ibland.
Moderaterna har ju länge nu flörtat med vänsterväljarna, men det börjar mer och mer gå upp för folk att den moderata vänstersvängen bara var av tillfällig karaktär. Deras arbetslinje visar sig enbart vara för den som stadigt har ett jobb. Råkar du bli arbetslös eller skadar dig, ska du straffas dubbelt.
Försvårare att strejka
Det räcker inte med nesan, att du inte har ett jobb, du ska även få allt sämre ersättning, så att du lär dig veta hut och inte blir arbetslös/sjuk igen. Att just du drabbas är ditt eget fel, inte företagets, inte regeringens politik, globaliseringen eller konjunktursvängningar.
Du är ansvarig för, att just du är arbetslös/sjuk och ska därför med rätta straffas. A-kassan höjs drastiskt med det undermedvetna budskapet, att du ska gå ur facket, då det blir för dyrt. En a-kassa som du blir ännu mer beroende av om du blir arbetslös.
Centerpartiet har en lite annan linje. De angriper det fackliga arbetet. Det ska bli svårare att strejka. Det ska bli svårare, att lägga in sympatiåtgärder mot oseriösa företag i en annan bransch. Centern menar, att facket ska inte få säga ifrån, hur felaktig lön, anställningsförmån eller arbetsmiljön än är, om de inte har några medlemmar på arbetsplatsen. Gärna tar de fram salladsföretaget Wild´n Fresch, som skolexempel.
Men det finns en annan sida, som man gärna blundar för. Globaliseringen och EU har gjort att arbetskraften numera lättare rör sig över gränserna.
Slavliknande villkor
Vaxholm var ett tidigt exempel på det, där man ville tvinga fram lettiska löner på svensk mark. Även där anser sig den samlade högern, att facket borde ha hållit sig lugna, även om det hade betytt betydande lönesänkningar för även den svenska arbetskraften.
Det finns många nya Vaxholm i Sverige med liknande problem. Kinesiska arbetare, som lever under nästan slavliknande villkor under entreprenörer, mitt i Sverige, filippinska sjömän på utflaggade svenska fartyg och polska byggnadsarbetare lite varstans i Sverige. Polska arbetare finns det just nu på tunnelbygget i Malmö, ett stort arbetsprojekt med en ny station mitt i Malmö, där det dansk-tyska konsortiet MCG har ett byggnadskontrakt. De polska byggnadsarbetarna har kontrakt i 9-10 månader, sedan byts de ut mot nya polacker. SEKO, fackföreningen, som ska organisera tunnelbyggarna, tillåts inte komma ner under jord och ens prata med polackerna.
Eftersom polackerna är anställda av polska underleverantörer, anser företagsledningarna att SEKO inte har några medlemmar där och därför inte har rätt att prata med, eller organisera dem.
Ändå lyckas SEKO ibland få kontakt med de polska arbetarna, men de vågar inte gå med i facket för då riskerar de att skickas hem direkt. Om de polska arbetarna får rätt lön går inte, att få några uppgifter om, men man kan misstänka, att så inte är fallet då det hela är så hemligt.
Försvaga facket
Det hela blir ett moment 22. Inga medlemmar, ingen facklig verksamhet. Ingen facklig verksamhet, inga medlemmar.
Frågan blir då, hur ska regeringen, och då främst näringslivsminister Maud Olofsson kunna motverka löne- och anställningsdumpning på den svenska arbetsmarknaden, när man slår undan benen på en av svensk fackföreningsrörelses främsta vapen, konflikträtten mot oseriösa företag? Eller är det målet?