Vill Sahlin klippa kablarna?
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En gång i tiden var elmarknaden nationell. Så är det inte längre. Under en lång följd av år har elmarknaden i norra Europa knutits samman. Det svenska elnätet är inte bara sammanbundet med Danmark, Norge och Finland, utan också med kablar till Tyskland och Polen. Det innebär en större flexibilitet, effektivitet och jämnar ut priserna. När det produceras för mycket el i Sverige kan den exporteras, om det vid något tillfälle behövs extra mycket el i Sverige, finns möjlighet att importera.
Det är naturligt att det sker en fortsatt utbyggnad av möjligheten att sälja el mellan länderna och att också de baltiska länderna vill knytas samman i ett energisamarbete i hela Östersjöregionen. Det finns planer på att dra en kabel mellan Sverige och endera Lettland eller Litauen. Det är detta som Mona Sahlin nu är motståndare till.
Det finns all anledning att fundera över Mona Sahlins syn på de baltiska länderna. Hennes attityd verkar vara att det går bra med kablar till Finland, Norge och Danmark, men inte till Litauen eller Lettland. Varför ska inte de baltiska länderna få möjlighet att köpa svensk el? Mona Sahlins svar är att hon vill begränsa möjligheterna att exportera el för att hålla nere priserna för svensk industri.
Det är sant att en del av svensk industri vant sig vid låga elpriser, men det är dags för den elintensiva industrin att sluta drömma om konkurrensfördelar genom billig elenergi. I framtiden kommer de att få köpa el till europeiska priser.
Detta påverkas inte av ett regeringsskifte. För att skydda den svenska elintensiva industrin genom exportstopp, räcker det inte med att lägga in veto mot ytterligare kraftkablar. Mona Sahlin måste också vara beredd att klippa av de kablar som redan finns. Och så långt är nog inte ens Mona Sahlin beredd att gå - varken i opposition eller regering.