Visst hade Lars Danielsson ett stort politiskt inflytande
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag höll på att trilla av skrivbordsstolen. Om Lars Danielsson hade hört Ulvskog hade han nog också vacklat till lite och med rätta känt sig förolämpad. Han har i femton år fungerat som först Ingvar Carlssons förtrogne i utrikespolitiken och sedan Göran Perssons. En politisk tjänsteman med ett oerhört inflytande.
Mellanöstern-problem
Detta beskriver Lars Danielsson i sin bok "I skuggan av makten". Det är ett snabbt panorama över svensk - socialdemokratisk - utrikespolitik under de senaste socialdemokratiska regeringarna. Spännande för fler än politiska nördar som jag, välskrivet och med en underfundig humor som förvånar.
Mest slående är att det som betraktat utifrån verkar vara en stötesten - EU-politiken - inte alls är det. Utan det svåraste för en socialdemokrat i utrikespolitiska frågor verkar vara synen på Mellanöstern.
Som Danielsson själv skriver så handlar inte utrikespolitik om beslut utan om föredragningar och samtal. Och i dessa samtal verkar författaren själv ha haft oerhört mycket inflytande.
Palestina-vänlig
Lars Danielsson klappar dock inte sig själv på axeln särdeles ofta i boken, utan har ett utifrånperspektiv. Han pekar på vad de olika politikerna - främst Göran Persson och Ingvar Carlsson - gjorde, inte vad han själv bidrog med.
I Mellanösternfrågorna menar Lars Danielsson att den gamla socialdemokratin är Palestina-vänlig medan den nya har starkare band med Israel, men kan samtidigt vara kritiska mot den israeliska hållningen. Göran Perssons svängning handlade, enligt Danielsson, om hans starka engagemang för Förintelsens offer.
Persson i dubbelroll
Lars Danielsson har spelat en stark roll som Sveriges röst i Europasamarbetet. Göran Persson trivdes väldigt väl i dessa sammanhang - vilket vi både sett på tv i Erik Fichtelius dokumentär och nu kan läsa om i "I skuggan av makten". Men anledningen till att det gick så bra för Persson i dessa sammanhang var förmodligen att Danielsson struntade i hemmaopinionen och körde på i Europafrågorna. Och att Persson själv var dubbel - här hemma var han kritisk och skyllde en hel del obekväma beslut på EU, medan han i Bryssel på rådsmöten var positiv och drivande.
Det är trist att Lars Danielssons hela gärning har kommit att drunkna i regeringens hantering av tsunamikatastrofen. Själv menar han att hans "förbannelse" snarast har varit att han "kommit ihåg alltför väl". Trovärdiga personer i Danielssons närhet menar att han har fotografiskt minne. Men samtidigt stämmer hans uppgifter inte alltid med de synliga elektroniska spår som har hittats, så någonstans har minnet - eller lojaliteten - svikit.
Marita Ulvskog hade fel. Lars Danielsson hade mycket makt. Han spelade en stor roll i utformandet av svensk utrikespolitik - på både gott och ont.