I en artikel på ledarsidan i GA 9/1 skriver Erik Hagström att ”det är fel att svenska skattebetalare tvingas vara med och finansiera antroposofiska preparat”.
Då jag själv av och till använt antroposofisk medicin som på mig haft god verkan, och då alltid fått stå för hela kostnaden själv, även för sådana mediciner som är godkända av Läkemedelsverket, blev jag förvånad. Jag ringde upp Läkemedelsverket samt Läkemedelsupplysningen, och båda intygade att idag inga godkända, antroposofiska läkemedel omfattas av högkostnadsskyddet, patienten får stå för hela kostnaden själv.
Inga skattepengar går alltså till dessa preparat.
Det är sorgligt att läsa om den skepticism, oftast grundad på ren okunskap, som råder kring alternativ sjukvård. Det finns aldrig endast en sanning, alltid finns det kring alla frågor olika ingångar, aspekter och ståndpunkter. Skolmedicinen har inte patent på sanningen kring alla läkemedel och behandlingar.
Jag drabbades 2001 av en ovanlig njursjukdom, som det inte fanns någon verksam behandligt mot. Jag kom akut till Huddinge sjukhus, och blev erbjuden en behandling med cellgifter och cortison med svåra biverkningar, trots att man visste att detta på lång sikt sannolikt inte skulle hjälpa, snarare förvärra tillståndet.
Men jag hade den stora lyckan att få en lyssnande och klok läkare, och då jag protesterade mot den behandlingen sade hon, att vi kan under en kort tid pröva en annan väg och se vad som händer. Samtidigt fick jag behandling av en antroposofisk läkare, vilket Huddinge godkände, de bad läkaren skriva ned vilka preparat som användes och dess verkan.
Här fanns en öppenhet gentemot varandras behandlingsmetoder som jag var tacksam för. Läkaren på Huddinge sa, att ”hade du haft cancer hade vi kunnat remittera dig till Vidarkliniken, det vet vi är bra, men med din diagnos finns inte den erfarenheten”.
Jag är idag symptomfri och har så varit i tolv år. Jag har fått tre återfall men kunnat häva alla med hjälp av både skolmedicin och antroposofisk medicin. Jag har legat på Vidarkliniken för egna hopsamlade medel, vilket betydde otroligt mycket för mitt tillfrisknande.
Både skolmedicin och komplementär vård behövs. Skolmedicinen är duktig på den fysiska delen av sjukdomen, den komplementära vården är duktig på att ta hand om själen. Båda behövs. På Huddinge var jag mest ”en njure”, på Vidarkliniken var jag en hel människa. Och det är hela människan som behöver behandlig när man är svårt sjuk.