Det var med stor bestörtning jag för en vecka sedan i media tog del av att tre av våra mest uppskattade läkare i primärvården, väljer att säga upp sig. Jag kontaktade dem därför för att få höra mera om de faktiska omständigheterna kring detta.
Eftersom jag inte var ledamot i Hälso- och Sjukvårdsnämnden (HSN) under förra året, då två för dem negativa beslut togs, ville jag få deras egen bild av beredningen av dessa ärenden. De slutgiltiga politiska besluten kan jag ta del av genom att prata med dåvarande politiker och läsa i protokoll.
Vårdcentralen Visborg har haft ett listningstak, det vill säga de har haft ett maxantal patienter som kunnat lista sig där i balans med den verksamhet de vill bedriva. De har bemödat sig om att tillmötesgå gotlänningarnas önskemål om att få vara patienter där och bedriver i dag en mera omfattande verksamhet än planerat. Istället för planerade 13 heltidstjänster har man nu 17.
Men nu känner de tre läkarna att måttet är rågat. De har inte sagt upp sig i protest; de har sagt upp sig därför att de känner, att utifrån de nya villkor som kommer att gälla, kan de inte garantera kvaliteten i vården. I ”Krav och Kvalitetsboken” kan man läsa följande: ”För läkare med team som nått listningstak och därmed inte kan ta emot fler patienter, till följd av exempelvis brist på lokaler, personal eller av arbetsmiljömässiga skäl inte kan garantera medicinsk säkerhet, gäller att hälso- och sjukvårdsnämnden kan besluta om listningsutrymme”.
Den begränsningen har HSN tidigare beaktat i sina beslut kring Vårdcentralen Visborg. Men detta upphävdes under 2014, och nu inträder ett successivt borttagande av detta tak.
Vad får då detta för konsekvenser? Det är inte bara det att tre uppskattade läkare försvinner, det handlar om en oro hos personalen att hela vårdcentralen kan läggas ner. Det handlar om några tusen gotlänningar som är listade där och som inte vet hur de nu ska göra med sitt vårdval i kombination med stor sorg över att inte längre få gå till ”sin läkare”.
Jag kan sympatisera med att alla vårdcentraler ska ha lika villkor. MEN om denna millimeterrättvisa riskerar att gå ut över kvaliteten – vad är då viktigast? Ska inte politikerna först och främst värna kvaliteten i den gotländska vården? Är det god politik att riskera att den vårdcentral som uppvisar i särklass bäst resultat i alla mätningar, riskerar att försvinna?
Den frågan har också bäring på hur vårt företagsklimat ser ut. Vårdcentralen Visborg ligger på plats nummer 16 av 1 200 undersökta vårdcentraler i Sverige i en test genomförd av Sveriges Kommuner- och Landsting. Ska vi som politiker då inte vara stolta över den vårdcentralen och se till att den blir kvar med bibehållen hög kvalitet? Den som vill se var de offentligt drivna vårdcentralerna placerar sig, får leta väldigt mycket längre ner i listan...
Det är nu min förhoppning att vi inom HSN kan föra ett konstruktivt samtal kring den uppkomna situationen utan de ideologiska blockeringar som präglat Pjäsen-debatten och komma till en lösning som gör att patienter och medarbetare känner sig trygga på sin vårdcentral.
2:e vice ordförande i Hälso-och Sjukvårdsnämnden