Vänsterpartiet hotar att fälla förslaget till en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen. Det kan framstå som en överraskande nyhet men hotet kanske inte ska tas på så stort allvar.
Vänsterpartiet vill se en helt individualiserad föräldraförsäkring och förlaget om att öronmärka ytterligare en månad är inte tillräckligt.
Utspelet ska ses som just ett utspel och kanske inte som ett skarpt hot. Risken att de förlorar hela stycket när de gapar efter för mycket kommer troligtvis att leda till rättning i ledet och bifall till regeringens linje.
Tanken med en individualiserad föräldraförsäkring är att tvinga föräldrarna till vad man anser vara ett mer jämställt liv. Föräldrarna verkar inte frivilligt göra som politikerna vill, och det kan ju inte accepteras.
Trots att de föräldradagar som tas ut av papporna har ökat så sker förändringen inte tillräkligt snabbt.
Politik är att vilja, sägs det. Men hur ska en situation där politikens vilja kommer i konflikt med den enskilde medborgarens, eller ett föräldrapars vilja, hanteras?
I grunden handlar det om vilket mandat vi har gett politiken. Antingen tror vi att politikerna vet bättre vad om är bäst för oss och därmed måste få mandat att, med morot och piska, leda oss på rätt väg. Eller så tror vi att vi själva vet hur vi vill leva våra liv och att politikens roll är att skapa förutsättningar för var och en att göra sina egna val.
En politisk styrning av hur föräldrarna tar ut sin föräldraledighet ställer till problem för vissa föräldrar. Dels de som faktiskt inte vill dela sin föräldraledighet lika – det finns, hör och häpna – faktiskt sådana föräldrar. Men det ställer också till problem för de som egentligen vill, men inte kan.
Tanken, som den individualiserade föräldraförsäkringen bygger på, vilar på att alla föräldrar har jobb där de kan ersättas av någon annan. Men för många är det inte så. Fråga landets småföretagare. Fråga landets lantbrukare. De har jobb som inte faller inom ramarna för vanliga anställningar med sex veckors semester, ledigt på helgen och möjlighet att vara hemma när man är sjuk. Ansvaret för kunder, leverantörer, fordringsägare och för djuren kan man inte ta ledigt från.
Ytterligare politisk styrning av föräldraförsäkringen leder kanske till att de som tar ut föräldraledighet gör det på ett mer jämställt sätt. Men det kan också leda till att fler inte kan ta ut föräldraledighet alls. De får vara med och finansiera att system som de inte ges möjlighet att utnyttja. Den enskilde får då betala ett högt pris för den politiska viljan. Politik borde oftare vara att vilja, men inte kunna.