I dag är det exakt 100 år sedan som Vänsterpartiet bildades. Eller Sveriges socialdemokratiska vänsterparti som de kallade sig då, efter att grundarna uteslutits ur Socialdemokraterna. Två år senare, 1919, bytte man namn till Sveriges kommunistiska parti. 1967 blev det Vänsterpartiet Kommunisterna. Och 1990 tog man bort kommunisterna. Ja, ur namnet alltså. Inte ur partiet. Lars Ohly, partiledare 2004 till 2012, kallade sig ju exempelvis kommunist. Åtminstone i början av sin ledargärning.
Partiet har stött, och fått understöd av, några av världens värsta förtryckarregimer. Man har, under överlappande tidsperioder, vurmat för regimerna i bland annat Sovjetunionen, Kina, Kuba och Nordkorea. En historia man bara delvis gjort upp med.
En av de senaste förälskelserna var numera avlidne Hugo Chavez regim i Venezuela. Förhoppningsvis är känslorna svalare nu när efterträdaren Nicolás Maduro gör sitt bästa för att, även med våld, bekämpa oppositionen och dess demokratiska majoritetsmandat i nationalförsamlingen.
Aldrig har partiet haft så mycket inflytande som under denna mandatperiod. Skulden för detta ligger på Stefan Löfven, men även på den borgerliga oppositionen som gick med på den så kallade Decemberöverenskommelsen, som var så konstruerad att den rödgröna regeringen gjordes beroende av Vänsterpartiets stöd.