Arbetslösheten fortsätter att sjunka och högkonjunkturen håller än så länge i sig. Men trots det tog pengarna till arbetslöshetsersättningen nyligen slut. Den 11 oktober meddelades därför att övergångsregeringen har höjt anslagskrediten till Arbetsförmedlingen med 2,2 miljarder kronor.
Att fylla på med pengar till a-kassan när det behövs är en självklar åtgärd från övergångsregeringen, men det ger anledning att fråga varför budgeten inte räckte till. Det handlar huvudsakligen om en felbedömning av arbetslösheten från regeringen, samt även en felbedömning av hur många av de arbetslösa som har rätt till a-kassa. Här kan konstateras att regeringen var alldeles för optimistisk. Budgeten lades utefter politiska ambitioner och önsketänkande snarare än realistiska beräkningar.
Det är dock inte bara a-kassan som sinat med några månader kvar till årsskiftet. Även elfordonspremien har nyligen tagit slut, efter att den redan fyllts på med 45 miljoner kronor i juli. Att skjuta till pengar till den redan från början onödiga budgetposten är dock förhoppningsvis inget som övergångsregeringen ska upprepa. Onödiga lyxbidrag huvudsakligen riktade till storstadsmänniskor ska inte utökas bara för att de tar slut.
Situationen ger anledning att ifrågasätta hela systemet för arbetslöshetsersättningen, som till viss del orsakat regeringens missbedömning. Trots att allt färre är medlemmar i fackförbund är de allra flesta a-kassor bundna till dessa organisationer.
Om a-kassan i stället förstatligas blir det betydligt enklare för regeringen att förutse utgiften. Det är dessutom mer logiskt att ett system som till största delen finansieras av statliga medel också är direkt knutet till staten, i stället för att ta omvägen via, huvudsakligen, politisk kopplade fackförbund.