Donald Trump svamlade i nattmössan häromdagen, när han i ett tal uttryckte sig så svävande och otydligt att det verkade som han trodde att det ägt rum ett terroristattentat i Sverige dagen före talet. Man kan verkligen också ha synpunkter på hans källor, när han senare förklarade att han syftat på ett hårdvinklat inslag om Sverige i tv-kanalen Fox.
Men samtidigt ter sig den svenska motreaktionen som väl kategorisk, när man envetet förnekar att Sverige överhuvudtaget drabbats av några negativa effekter till följd av migrationen. Sverige har tagit emot 650 000 asylsökande under de sista 15 åren, och bland dem som fått stanna så tar det alldeles för lång tid innan de kommer in på arbetsmarknaden. Vissa grupper har blivit relativt framgångsrika, som exempelvis flyktingarna från Balkan, medan andra grupper har det mycket svårare.
Som en följd av detta har vi fått en etniskt präglad underklass i utanförskap, i vilken många av de 163 000 flyktingar som sökte asyl under 2015 riskerar att bli permanenta medlemmar om inget görs. Och inte mycket görs.
Vad får detta för följder? Under måndagskvällen skulle polisen gripa en person i Stockholmsförorten Rinkeby. Det ledde till upplopp, stenkastning, bilbränder och butiksplundring. En journalist misshandlades. Polisen pressades till slut att skjuta verkanseld. Man sköt alltså för att träffa, inte för att varna.
Sverige har definitivt många problem som har sin rot i illa skött migrations- och integrationspolitik. Att förneka det inför omvärlden är nästan lika illa som att förneka det för oss själva. Vi måste klara balansgången att säga emot dem som genom mytbildning försöker använda Sverige som ett skräckexempel, samtidigt som vi är ärliga nog att se de verkliga problemen.