Barbara Bergströms skapelse, Internationella Engelska Skolan, finns i dag från Sundsvall i norr till Lund i söder. Skolorna har blivit omåttligt populära. Bara i Järfälla utanför Stockholm står 7 400 elever i kö för att få börja. Det kan jämföras med kommunens näst mest populära skola som har mindre än 800 elever i sin kö. Totalt stod förra läsåret 94 000 barn i kö för att få börja på Internationella Engelska Skolan någonstans i landet.
Internationella Engelska Skolan präglas dels av att en stor del av undervisningen sker på engelska. Men den har också lagt mycket fokus på att skapa en ordning av disciplin, där kvarsittning faktiskt är något som tillämpas och inte bara hotas med, samt av ömsesidig respekt, vilket bland annat yttrar sig i att elever tilltalar lärarna med efternamn.
När Skolinspektionen förra året genomförde en tillsyn av Internationella Engelska Skolan fanns inget att anmärka på beträffande skolans resultat eller ekonomi, däremot fick skolan kritik beträffande ordningsreglerna.
Reglerna liknar dem man hittar i de flesta skolor och tar upp sådant som att komma i tid, inte fuska och inte ha mobilen med sig in i klassrummet. Men det var inte innehållet i reglerna som kritiserades, däremot att inte rektorerna på varje enskild skola hade fått arbeta fram lokala ordningsregler tillsammans med eleverna. Skollagen (5 kap. 5 §) säger nämligen att ”Ordningsregler ska finnas för varje skolenhet. De ska utarbetas under medverkan av eleverna…”
Tanken om elevinflytande går att spåra till 1946 års skolkommission, där bland andra Alva Myrdal ingick. Den lade grunden till den nioåriga grundskolan. Mot bakgrund av kriget och det tredje rikets fasor var det inte konstigt att man ville ”omdana skolan i överensstämmelse med det demokratiska samhällets struktur och liv”.
Det är bra att skolan förmedlar demokratiska värden. Men på samma sätt som elever inte får bestämma om läroplanen eller delta i betygssättningen är det naturligt att vuxenvärlden sätter ner foten kring hur man uppför sig i skolan.
Diskussionen om den svenska skolan begränsas ofta till att handla om elever och lärare. Allt för ofta glömmer man bort att diskutera värdet av en bra skolledning. En undersökning gjord av Lärarnas Riksförbund visade att nästan var femte högstadielärare inte alls tycker sig få ett gott stöd från skolledningen för att upprätthålla ordningen i klassrummet. Enligt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, finns ett direkt samband mellan rektorns ledarskap och elevernas resultat.
Men även rektorer behöver stöd. Det gäller oavsett om kommunen eller en friskolekoncern är huvudman för skolan. Allt börjar med en bra lärare, brukar det heta. Men kanske är det så att allt börjar med en bra ägare.