Jag är genuint nyfiken på Nyamko Sabunis tal i Almedalen ikväll, som ny partiledare för Liberalerna. Hon må ha förklarat att partiet ska stå fast vid Januariöverenskommelsen (Jöken). Men samarbetet omprövas och värderas ju i samband med varje budget, vilket borde leda till en bedömning av om regeringspartierna faktiskt hedrar överenskommelsen. Och oavsett om Liberalerna stannar i samarbetet med regeringen, så påverkar ju Liberalernas nya partiledare möjligheterna till framtida borgerliga regeringsbildningar. Om de finns kvar i riksdagen.
Nyamko Sabuni tvingas till ett balansnummer, samtidigt som hon ska försöka återerövra partiets förtroende med hjälp av sitt eget. Det blir mycket intressant att se hur det ska ske. Det gäller de sakpolitiska förslagens inriktning och innehåll och i lika hög grad Liberalernas attityd till och relationer med andra partier.
På Almedalens scen har hon ett så gott läge hon kan få, i Liberalernas vanskliga situation, att annonsera sig egen återkomst till partipolitiken och påbörja även partiets comeback. Att opinionen är lättrörlig har Kristdemokraterna demonstrerat genom att först, med hjälp av en slagkraftig partiledare, snabb vinna hundratusentals nya anhängare – för att sedan prompt förlora hälften av dem för en bisak i en annars sömnig EU-valrörelse.
Jag tror att Liberalerna kan få ännu en effekt att lägga till Westerbergs och Leijonborgs. Frågan är hur uthållig den blir, om Liberalerna ändå stannar som stödparti till en impopulär regering. Sabunieffekten kan övergå i en spöklik Björklundeffekt.