Skärp amorteringskravet för hushåll med stora skulder, föreslår Finansinspektionen. Men är det rätt väg att gå?
Målet som Finansinspektionen, FI, har med ett skärpt amorteringskrav är visserligen värt en hel del uppoffringar. I FI:s nyligen presenterade stabilitetsrapport framgår att bostadspriserna fortsätter att öka, de senaste tre åren har de stigit med drygt 40 procent. Dessutom ökar hushållens skulder snabbare än inkomsterna. Och en överhettad bostadsmarknad med överbelånade hushåll hotar den finansiella stabiliteten när konjunkturen och de rekordlåga räntorna vänder nedåt.
Sedan ett år finns redan ett amorteringskrav kopplat till bostadens värde. FI:s lösning är att alla nya bolånetagare som lånar mer än 4,5 gånger sin inkomst före skatt ska amortera 1 procentenhet mer av bolånet än vad de tvingas göra i dag. Ett utökat krav bör leda till minskad skuldsättning och att nya bolånetagare köper billigare bostäder. En annan positiv effekt är att det kan öka det privata sparandet.
Samtidigt är det problematiskt att staten ska reglera avtalet som ingås mellan låntagare och långivare. Det kan i en del fall finnas en anledning till att låntagaren inte vill amortera eller göra det i en långsam takt. Om långivaren är nöjd med uppgörelsen bör det antas att det föreligger en låg risk.
Sedan finns det självfallet anledning att inte vara naiv. Tidigare fastighetskrascher har visat att tron på den eviga uppgången kan få aktörer att agera huvudlöst.
Som mycket annat inom bostadspolitiken utgår dock amorteringskravet från förutsättningarna i storstäderna. På många mindre orter har inte bostadspriserna gått igenom taket, som de har gjort ibland annat Stockholm.
Ett skärpt amorteringskrav är utöver en allmän lösning på ett någorlunda geografiskt avgränsat problem dessutom inte vad initiativtagaren allra helst verkar vilja se. FI presenterade förslaget om amorteringskrav på DN:s debattsida (31/5) och i texten framgår att det är vad myndigheten kan göra inom ramarna för sitt uppdrag. Debattartikeln innehåller tydliga pikar riktade mot Riksbanken och politiker. ”Låga räntor, en stark ekonomisk utveckling, ett skattesystem som gynnar skuldsättning och en dåligt fungerande bostadsmarknad bidrar alla till dagens spiral med stigande bostadspriser och skulder.” Det är en totalsågning klädd i myndighetssvenska.
Samma beslut som är en del av problemet motverkar också amorteringar. Ränteavdraget stimulerar hushållen att låna. Riksbankens försök att få upp inflationen med en låg ränta eldar på lånefesten ytterligare.
Istället för att krångla till det än mer med ett differentierat amorteringskrav vore det sundare att trappa ner ränteavdraget och kompensera det med sänkta skatter. Att höja skiktgränsen för värnskatten är en sådan möjlighet. Det vore dessutom rättvisare att sänka skatterna än att fortsätta främja ökad skuldsättning.
Skärpt amorteringskrav må vara vad FI kan göra inom sina gränser. Men politikerna har fler och bättre alternativ.