Sötebrödsdagarna är över för Socialdemokraterna och Stefan Löfven. När han tillträdde som partiledare sågs han som rörelsens riddare i skimrande, oljefläckad rustning. Nu är han statsminister för en regering som har så svårt att samarbeta att den för att motbevisa det kallar sig för samarbetsregeringen. Byrån anser att det är som när diktaturer kallar sig för demokratiska republiken x. Behöver det påtalas är det inte sant.
Väljarna har inte heller imponerats och enligt de senaste opinionsmätningarna hade S stöd av under 28 procent av väljarna. Byrån noterar att det är nivåer som ligger farligt nära de som rådde under en viss mustaschprydd föregångares tid. Det kan nog antas att den som nämner han-som-inte-får-nämnas-vid-namn på regeringskansliet kan börja söka nytt jobb redan samma dag.