Det lär inte bli några pengar från EU:s krisfond till de svenska bönderna. Det var budskapet efter att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) sammanträtt med EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan. Bucht meddelade efter mötet att ”jag tror inte att vi ska ha alltför stora förhoppningar” (SvD 17/7). Men har Bucht verkligen ansträngt sig?
På pappret har Sverige ett starkt men lite oortodoxt argument för att få pengar från krisfonden – Sverige är en nettobetalare till EU. Och i en tid när värdet av EU diskuteras i Sverige kan krisstöd till bönderna ses som en signal att EU levererar, dessutom i en fråga som engagerar många.
Det framstår dock inte som att Bucht har varit en tuff förhandlare i Bryssel. I stället lovar han pengar från den svenska statskassan.
Kanske hade det inte heller hjälpt om Bucht och den svenska regeringen satt hårt emot hårt. Kanske var bedömningen att ett tydligt uttalat krav på krisstöd snarare riskerade att missgynna den rödgröna regeringen, eftersom det skulle ha höjt det politiska priset vid misslyckande. Om det var strategin har den också lyckats – de uteblivna löftena från EU om krisstöd beskrivs inte som det misslyckande det är för regeringen.
Samtidigt är det inte första gången regeringen och Sven-Erik Bucht går ut som förlorare från viktiga förhandlingar. Efter att Findus nya ägare i början av år 2016 meddelat att ärtproduktionen i Bjuv skulle läggas ner började – som har beskrivits på ledarplats i Expressen (20/12 2017) – ett intensivt arbete för att få till ett möte mellan den utländska ägaren och en företrädare för regeringen. När mötet till slut blev av med en ägarrepresentant som hade kraft och mandat att stoppa nedläggningen kom inte statsministern utan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, som gick en kurs för att lära sig engelska. Således fanns kommunikationsproblem och efter mötet lades det aktuella försöken att rädda Findus i Bjuv ner.
Det finns också fler tillfällen då regeringen hade kunnat göra mer. Den gångna mandatperioden har som flera av de tidigare inte varit bra för svenskt lantbruk – statsminister Stefan Löfven (S) började ju med att lägga ner landsbygdsdepartementet.
Visserligen har en livsmedelsstrategi tagits fram efter åtskilliga förseningar, men den har knappast lett till påtagliga förbättringar för den livsmedelsproducerande sektorn. Efter fyra år är de bestående intrycken en svår mjölkkris och en generellt pressad sektor. Exempelvis förbjöds ett växtskyddsmedel som är viktigt för bön- och lökodlingen i Sverige, samtidigt som det förblev tillåtet i andra länder. Jord- och skogsbrukare har fått se hoten mot äganderätten öka.
Många av de problem som har drabbat lantbruket kanske också hade kunnat gå att mildra om det funnits en tydligare politisk ledning. Att Sven-Erik Bucht fick åka hem från Bryssel utan några pengar är illustrativt för hela mandatperioden.