En ny verklighet råder på arbetsmarknaden. Många företag vill anställa, men att hitta personer med rätt kompetens är svårt, trots att många är arbetslösa. En anledning till denna märkliga situation är att många arbetslösa saknar gymnasieutbildning. Situationen har varit ett faktum ett tag, men har fortfarande inte lösts.
En åtgärd som regeringen avsåg för just arbetslösa med låg utbildning är beredskapsjobb i statlig regi. Åtgärden presenterades i våras och ska sysselsätta minst 5 000 personer fram till 2020. Men att som statlig myndighet ta fram lågkvalificerade arbetsuppgifter är inte det lättaste. Resultatet av beredskapsjobben har därför hittills blivit att personer med eftergymnasial och gymnasial utbildning har fått en större del av dem, i stället för de lågutbildade som jobben var tänkta för. En majoritet av platserna är dessutom på samma myndighet som delar ut dem, nämligen Arbetsförmedlingen, vilket också är ett misslyckande för regeringens beredskapsjobb.
Att beredskapsjobben på myndigheter går till arbetslösa som har gått gymnasiet visar på ytterligare en svårighet. Lågutbildade konkurrerar med högutbildade även om de subventionerade platser som är tänkta att ha låga krav. Samtidigt är det svårt för myndigheter att ta fram jobb som kan passa lågutbildade. Den svenska arbetsmarknaden utgår till stor del från att alla har gymnasieutbildning.
Den enda vägen till ett första jobb för exempelvis nyanlända med låg utbildning verkar vara via skolbänken. Men risken är då att många år försvinner utan någon kontakt med arbetsmarknaden. Detta eftersom yrkesutbildningar, som regeringen satsar på att bygga ut, oftast kräver goda svenskkunskaper och i många fall även gymnasieutbildning. Därför skulle Moderaternas förslag om yrkesskola, som varvar yrkeskunskaper med svenskundervisning, kunna vara en fungerande lösning.
Det finns en mängd bristyrken som inte kräver akademisk utbildning. Den som utbildar sig till kallskänka, murare eller lastbilsförare har stora möjligheter att få jobb snabbt. Det gäller därför att arbetsmarknadsåtgärder riktas specifikt mot de behov som finns. Detta förutsatt att de arbetslösa också vill få jobb inom ett icke-akademiskt bristyrke och inte hittar något annat sätt att försörja sig. Yrkesutbildningar är på så vis mer träffsäkra än beredskapsjobben, som helt har missat målet.
Samhället måste på ett eller annat sätt försörja lågutbildade människor som varken kan få jobb eller skapa dem själva. Därför måste pengarna användas på ett sådant sätt att de arbetslösa så snart som möjligt kan försörja sig på egen hand. Många, särskilt nyanlända, är bara ute efter ett jobb. Vilket spelar mindre roll. Den viljan måste kunna kombineras med arbetsmarknadens behov utan att det kostar så mycket tid och pengar som det gör i dagsläget. Annars kommer Sverige att fortsätta sitt fall i EU:s arbetslöshetsliga.