Den relativa fattigdomen ökar i Sverige. Politikerna – både till höger och vänster – lastas för något som somliga ser som ett fördelningspolitiskt misslyckade. Men är det så man bäst förstår det som händer?
Fattigdomen följer i migrationens spår. Nykomlingar med bristande utbildning och språkkunskaper står ofta långt från arbetsmarknaden och kan inte försörja sig själva. Och den som lever på försörjningsstöd – förr kallat socialbidrag – tenderar ju att kategoriseras som relativt fattig.
En forskningsstudie som berättar om detta presenterades 2017 av Torun Österberg och Björn Gustafsson, forskare vid Göteborgs universitet. Pressmeddelandet om deras studie berättade att:
"Är du född i Sverige och barn till utrikesfödda föräldrar med kort utbildning är sannolikheten att du lever i fattigdom mer än 50 procent. Är dina föräldrar nyanlända eller födda i Irak, Somalia eller Syrien stiger sannolikheten upp till 80 procent."
Den växande relativa fattigdomen är alltså snarast ett misslyckande för migrations- och integrationspolitiken.
För övrigt skrev författaren Björn Ranelid nyligen läsvärt i Kvällsposten/Expressen om fattigdom och kriminalitet förr och nu. Han kan läsas här: http://tiny.cc/zcng9y