Kristdemokraterna i Bayern skulle rädda sin dominans genom att gå till höger – men gick de för långt och tappade väljare på vägen? Inför delstatsvalet den 14 oktober ser läget exceptionellt dåligt ut för CSU. I en mätning från institutet Infratest Dimap uppger bara 35 procent att de ska rösta på kristdemokraterna. Det är tio procentenheter lägre än för ett år sedan och 12,7 procentenheter under valresultatet 2013.
Ändå har CSU, systerpartiet till Angela Merkels CDU, till synes gjort allting rätt. De har täppt till högerkanten gentemot Alternative für Deutschland och tagit strid med regeringen i Berlin om invandringen. De har lyft fram Bayerns kristna identitet. Ändå har det inte lyft. Varför?
En förklaring kan vara att taktiken bortsåg från något så grundläggande som att hälften av väljarna är kvinnor. I opinionsmätningar på senare tid märks ingen skillnad på stödet bland män, men däremot ett rejält tapp bland kvinnor som historiskt har varit CSU:s trognaste väljare.
För dessa kvinnliga väljare har, lyder teorin, kristdemokraternas vandring åt höger varit svår att hantera. Daniela Ludwig, kristdemokratisk förbundsdagsledamot från Bayern, säger till Deutschlandfunk: ”Kvinnor har ofta ett socialt liv och är starkt förankrade på de orter där de bor. De känner till många enskilda fall känner sig delvis personligt träffade av en retorik som har blivit alltför hård. Denna överdrivet hårda och manliga retorik är svår för kvinnliga väljare att smälta.”
Flyktingsituationen är fortfarande den fråga som flest väljare i Bayern bedömer som viktigast. En närbesläktad fråga, tillgången till bostäder och oron för stigande hyror, kommer på andra plats. Ekonomi och arbetsmarknad oroar däremot väldigt få. I synnerhet CSU-väljare anser invandringen vara det viktigaste problemet.
Men det betyder inte att väljarna uppskattar när en ledande CSU-politiker som Horst Seehofer beskriver migrationen som ”alla problems moder” eller på sin 69-årsdag gläds över att 69 afghanska medborgare har utvisats den dagen.
Och även om CSU-väljare beskriver migrationen som ett problem, uppvisar de en grundläggande optimism. Två tredjedelar uppger att de nuvarande förhållandena i delstaten ger skäl för tillförsikt, medan 70 procent av AfD:s väljare anser motsatsen. Att vinna pessimistiska väljare utan att förlora de optimistiska är ett konststycke som CSU uppenbarligen har svårt att bemästra.
Ett ytterligare problem med AfD-väljarna är att det inte är delstatspolitiken som engagerar dem mest. Hälften av det populistiska partiets väljare uppger att politiken i Berlin är väldigt viktig för deras partival, en långt större andel än för andra partier.
En något oväntad utveckling parallellt med kristdemokraternas försvagning har därför varit att miljöpartiet Die Grünen har stärkts – och att de gröna kan rädda det fortsatta CSU-styret. Som näst största parti har de gröna ett väljarstöd som räcker för att skapa en majoritet ihop med kristdemokraterna. Det skulle onekligen vara ett udda resultat av vad som började som ett kristdemokratiskt försök att göra AfD överflödigt.