På onsdagen gjorde regeringen en U-sväng. Nu vill den förbjuda organiserat tiggeri. När Moderaterna den 30 april kom med motsvarande förslag välkomnades det först av barn- och äldreminister Åsa Regnér. På eftermiddagen hade samma minister svängt till att ”Moderaterna fiskar i grumliga vatten”. Nu på onsdagen slöts cirkeln när Regnér ingick i den ministertrojka som föreslog ett förbud med motsvarande innehåll som Moderaternas.
Det ska också bli enklare att avhysa illegalt boende markockupanter. Regeringen tillsätter en utredning för att hitta lösningar på problematiken.
Förslagen är välkomna på många plan. Naturligtvis för alla markägare som har fått stå ut med någon av de nu cirka 300 illegala bosättningar som finns runt om i landet. Att inte ha kunnat freda sin rätt och mark har varit en källa till mycket stor frustration. Än värre har det blivit av de exempel som finns där markägare fått vitesförelägganden att sanera mark och städa bort bosättningar som de inte har laglig möjlighet att få bort. I en rättsstat måste medborgarna ha möjlighet att trygga sin rätt.
Det organiserade tiggeriet är en källa till misär där personer på olika sätt utnyttjas i sin utsatthet. Det kan röra sig om alltifrån att få se sina hoptiggda medel tas om hand av någon annan till rapporter om påtvingad prostitution. Det är inte värdigt och viktigt att få bukt med.
På onsdagen skrev även Rickard Klerfors, organisationen Hjärta till hjärta, och Martin Valfridsson, nationell samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare, en artikel på DN Debatt. Deras fokus låg vid barnens situation. Artikelförfattarna vittnade om att de i sitt arbete på tre orter i Rumänien mött frustrerade rektorer som bara sedan årsskiftet sett runt 100 barn tas ur skolan för att följa med föräldrarna till Sverige. Denna problematik måste tas på mycket stort allvar. Om migranternas barn inte får utbildning så ärver de föräldrarnas situation. De kommer som vuxna inte heller kunna hitta jobb om de saknar utbildning.
Här finns en av vår tids paradoxer. Vi vill inte förbjuda tiggeri här i Sverige, men genom att tillåta det bidrar vi till att inte bara de som lever i utanförskap idag utan även nästa generation förblir i den livssituationen. Det kortsiktigt humana ger inte alltid det långsiktigt bästa utfallet.
Lösningen måste vara i linje med vad som skisseras på DN Debatt – bäst för barnen är att få utbildning i hemländerna och att socialtjänsten runt om i Sverige måste säkerställa att det inte finns skolpliktiga barn som inte går i skolan. Hittills har insatserna varierat mycket mellan kommunerna. I till exempel Stockholms kommun har barn som lämnats utan tillsyn eller skolgång omhändertagits. Följden har blivit att familjer med barn beger sig till andra svenska städer. Ett enhetligt sätt att bedöma dessa barns rätt vore önskvärt och att myndigheterna för dessa barns skull inte accepterar att de behandlas eller far illa i situationer där det inte skulle accepteras för ett svenskt barn.
Förhoppningsvis står regeringen nu fast vid sitt ord och ser till att de utlovade åtgärderna genomförs.