En mycket stor del av våra inbetalda skattepengar transfereras tillbaka som bidrag. Det är a-kassa, sjukersättning, föräldrapenning, bostadstillägg med mera. Listan kan göras mycket lång.
Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, från i våras har bidragsfusket hittat nya vägar. Nu används ofta falska intyg. Det kan vara alltifrån helt förfalskade sjukintyg till ett arbetsgivarintyg där högre lön anges för att den anställde ska få det bättre på nästa arbetsplats, men som istället används i a-kassan. Myndigheterna litar ofta på intygen från tredje man och beviljar generöst bidrag utifrån dem.
Upsala Nya Tidning, UNT, (15/6) rapporterar att man i Uppsala har stött på ett särskilt problem av detta slag. De sociala myndigheterna får inte längre göra oanmälda hembesök för att kontrollera om de uppgifter som angivits i en ansökan stämmer. Orsaken är att Justitieombudsmannen, JO, kritiserat förfarandet. Effekten är att det blivit mycket svårare för kommunen att till exempel upptäcka skenseparationer för att få socialbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. Ofta är andra personer som tjänar pengar på att skenuthyra sina lägenheter, ofta utan hyresvärdens samtycke, inblandade.
Grundläggande för denna problematik är att det inte längre finns en lojalitet mellan bidragstagarna och staten eller kommunen som ger bidrag. ”Gör din plikt, kräv din rätt”, den devis välfärdsstaten byggdes upp kring, har slutat gälla. Istället gäller det för många att bara förse sig. I ett sådant klimat måste kontrollapparaten få hänga med. Finns inte möjlighet till kontroll kan man utgå ifrån att en allt större andel av skattemedlen kommer att fuskas bort.
Nyligen avskaffades de så kallade Vab-intygen där förskolor och skolor skulle intyga att barnet varit borta, för att föräldern skulle få ersättning. Försäkringskassan har fått återgå till att lita på föräldrarnas uppgifter. Det finns dock en väsentlig skillnad mot exempelvis falska hyreskontrakt, Försäkringskassan kan i dessa fall kontakta förskolor, skolor och arbetsgivare för att få veta om barnet eller föräldern varit borta. Möjligheten till viss kontroll finns följaktligen kvar.
Avvägningen mellan integritet och kontroll måste göras. Ytterst få vill leva i ett fullständigt kontrollsamhälle, men samtidigt så blir det orimligt om bidragsgivande kommuner inte har möjlighet till effektiva kontroller av de som söker bidrag. I så fall har vi skapat en kultur där fri dragningsrätt mot de sociala systemen ingår i samhällskontraktet, vilket knappast var avsikten. På andra områden får personer finna sig i oanmälda kontroller, det gäller till exempel den jägare eller sportskytt som har sex eller fler vapen. Hos dem kan Polisen göra oanmälda inspektioner när som helst, utan att det ifrågasätts.
Kanske behöver vi släppa lite på naiviteten och integriteten för att i längden kunna behålla förtroendet mellan individerna och lojaliteten med systemen. I annat fall har i princip en medborgarlön inrättats med enda motkrav att man är fräck nog att lura till sig den.