Miljöpartiet har haft kongress i Västerås. När svenska väljare sätter invandring, sjukvård, integration samt lag och ordning överst på agendan väljer MP att gå till val på förbud mot sugrör, tops och att slänga fimpar på marken.
Att partiet tappar i popularitet bekräftades senast av SIFO, vars undersökning visar att andelen som anser att MP är ”hemskt” har fördubblats. Också partitrogna flyr. Naturskyddsföreningen utsåg nyligen Vänsterpartiet till det bästa partiet för miljön. Därtill förmår MP inte locka kandidater i över 50 kommuner (SR 22/5). Partiet balanserar sedan en tid runt fyraprocentsspärren och riskerar att åka ur riksdagen.
I Europaparlamentsvalet 2014 slog MP personbästa med ett valresultat på 15,41 procent, vilket renderade fyra platser i Europaparlamentet, samt hybris. Inför riksdagsvalet samma år aspirerade MP på att bli Sveriges tredje största parti. Men valresultatet blev betydligt mer blygsamma 6,89 procent.
Ändå krokade MP arm med S och bildade Sveriges kanske svagaste regering någonsin. Under mandatperioden har MP:s profilfrågor och vallöften fått stryka på foten ett efter ett. Det tyska brunkolet fick inte stanna i marken, det gråtande språkröret Åsa Romson fick stå för en hårt åtstramad flyktingpolitik och språkröret Gustav Fridolin räddade inte skolan på fyra år, än mindre på de 100 dagar som han lovat.
Också skandalerna har avlöst varandra. Romson målade sin båt med giftig bottenfärg och jämförde Medelhavet med Auschwitz. Bostadsminister Mehmet Kaplan tvingades avgå efter samröre med turkiska högerextrema Grå vargarna och Yasri Khan, som föreslogs till partistyrelsen, tvingades bort efter att ha vägrat ta kvinnor i hand. Fridolin förklarade att han ”inte förstått hur kränkande många kvinnor tycker att det kan vara” (SVT 21/4-16) och som en följd fick hans kvinnliga kollega avgå.
MP:s plan tycks nu vara att försöka återgå till sin profilfråga – miljön. Därför vill de förbjuda sugrör och tops, höja flygskatten och öka asylinvandringen. Frågan är vem som ska rösta på det partiet. Det fåtal frälsta som är kvar kräver hårdare politik än så och ingen som har lämnat återvänder för en strid mot sugrör. Partiet kunde gott gå till val på att mångdubbla flygskatten.
Tidigare språkrören Per Gahrton och Birger Schlaug förespråkar att partiet sätter sig i opposition snarare än regerar sönder sig (DN 24/5). Det är dock för sent. Ett avhopp nu är blott ett erkännande att man inte kan regera. Nuvarande ledning tycks förstå detta.
Efter att partiet ägnat fyra år åt att bryta vallöften och ta varje tillfälle i akt att kritisera den egna regeringspolitiken sade språkröret Isabella Lövin på kongressen: ”Vi kan vinna trovärdighet på det vi har gjort. Men vi kan vinna valet på det vi vill göra framöver”. Det ser snarare ut som att MP förlorar valet på vad de inte vill.