Brexit blir ännu mer av en revolution. Så skulle man kunna tolka det faktum att den obestridlige toppkandidaten till partiledarposten i det brittiska konservativa partiet, och därmed till premiärministerposten, är Boris Johnson. Till skillnad från motkandidaten Jeremy Hunt har Boris Johnson lovat att Storbritannien kommer att lämna EU i slutet av oktober, oavsett vad som händer. I ljuset av att Johnsons idéer om hur ett nytt utträdesavtal med EU ska komma tillstånd är diffusa, har alltså en avtalslös Brexit gått från att vara helt utesluten till att bli huvudscenariot.
Hur gick detta till? Den brittiske diplomaten Ivan Rogers, tidigare ambassadör i Bryssel, beskrev denna utveckling i en föreläsning redan förra året. Brexit är en revolution, sa han då. De som drev på allra hårdast för brittiskt utträde var aldrig intresserade av några gradvisa förändringar. Snarare sökte de radikal förändring både i Storbritannien och i landets relation med EU. De uppfattade all överstatlighet som orättfärdig och sökte därför en snabb och radikal brytning. Trots att EU uppfattades ha letat sig in i varenda vrå av det brittiska samhället, tänkte man sig att brytningen kunde ske enkelt och smärtfritt.
När detta löfte visade sig omöjligt att uppfylla, vilket var kontentan av de komplicerade förhandlingarna om utträdesavtalet, hade en möjlighet varit att utträdesivern svalnade. Istället har den blivit mer radikal ju längre tiden har gått.
Det började med att Theresa May redan innan förhandlingarna hade börjat lade fast ett antal röda linjer, som med den terminologi som fanns vid tiden för folkomröstningen hade kallats för hård Brexit. Genom de röda linjerna sökte sig Storbritannien längre bort från EU än vad Norge, Schweiz och till och med Turkiet befinner sig.
Detta radikala alternativ gjorde dock utträdesförhandlingarna så komplicerade att May själv kom att framstå som tvivelaktig i sitt engagemang för Brexit. Om hennes sannolike efterträdare företräder en ännu hårdare linje, är det i hög utsträckning för att också det konservativa partiets väljare gör det. Enligt en ny undersökning från opinionsinstitutet Yougov vill sex av tio medlemmar i det konservativa partiet ha på plats ett nytt avtal före 31 oktober, men i avsaknad av ett sådant avtal se Storbritannien lämna EU i alla fall. Var fjärde partimedlem vill dock att förhandlingarna avbryts och att landet fokuserar på att lämna EU utan avtal. Endast sex procent tycker att utträdet ska skjutas upp en gång till om inget avtal har slutits. Och bland konservativa partimedlemmar som röstade för att lämna EU är det hela 94 procent som kan tänka sig ett avtalslöst utträde i oktober.
Boris Johnsons popularitet har flera orsaker, exempelvis karisma. Men inte minst viktig är att han uppfattas vara den av kandidaterna som med störst sannolikhet verkligen gör verklighet av Brexit.
Konkurrenten Hunt misstänks däremot för att när det kommer till kritan skjuta upp utträdet. Det till namnet konservativa partiet är i dag radikalt – eller, som Ivan Rogers säger, revolutionärt.