Svenska institutets, SI, etiska haveri där ett åsiktsregister har upprättats är ett utmärkt exempel på vad som händer när myndigheter inte förstår sitt uppdrag.
Institutet ska sprida kunskap om Sverige i utlandet. Ett sätt detta görs på är twitterkontot @sweden. Kontot sköts varje vecka av en ny kurator, det ska vara en aktiv twittrare som antingen bor i Sverige eller en svensk medborgare som är bosatt utomlands. Tanken är att på ett lättsamt och personligt sätt ge en diversifierad bild av Sverige.
Kuratorn har alltid rätt att blockera andra twittrare som beter sig illa, men förra veckan blockerades plötsligt över 14 000 twitterkonton i förebyggande syfte. Institutet har sedan bekräftat att blockeringarna har baserats på en lista som tagits fram tillsammans med dåvarande kuratorn som är expert på nätsäkerhet.
I en intervju med Dagens Nyheter förtydligar institutet att dåvarande kuratorn hade ”en metodik för att blockera följare som enbart sprider näthat”. De blockerade kontona beskrivs dock mer ingående i ett pressmeddelande av institutet på följande vis: ”Cirka 12 000 internationella och svenska konton som ägnar sig åt drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer (…). Dessa konton har ofta högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsar även till våld.”
SI uppger därmed själva att det ligger en politisk bedömning bakom vilka som har förts upp på listan.
Näthatare och nynazister alltså. Nåja, kanske inte fullt ut. Det är som minst en brokig skara som återfinns på listan. Den innehåller alltifrån riksdagsledamöter, Jan Ericsson (M) och Johan Hedin (C), och Israels ambassadör Isaac Bachman till journalister samt flertalet aktiva i försvars- och säkerhetsdebatten.
SI är dock rättframma med att misstag kan ha gjorts och hänvisade till att alla har möjlighet att skriva och begära att blockeringen hävs. Det är förstås bra att institutet är villigt att ta bort personer från sitt nynazistregister. Men det vore bättre om det aldrig hade upprättats.
Under tisdagen bad SI till slut om ursäkt och hävde blockeringarna självmant. Möjligen trillade polletten till slut ned. Det borde den ha gjort, det är verkligen inte svårt. Regeringsformen är väldigt tydlig. En myndighet får inte upprätta åsiktsregister. Känner en myndighet att den måste göra det för att bedriva en viss verksamhet får den helt enkelt låt bli.
Det allvarliga är att ingen på Svenska institutet verkar ha fört detta på tal innan det skedde. Glada i hågen gjorde de det bara och plötsligt var skandalen ett fullbordat faktum. Det tyder på en arbetsplats där myndighetsväsendets tyngd och struktur helt saknas och där en intern kultur av att köra på har premierats istället.
Det är gott och väl att institutet har bett om ursäkt, men än viktigare är att det upprättas en kultur där myndighetsuppdraget tas på allvar och liknande saker inte händer igen.