Det stora plastberget i Stilla havet har med rätta skrämt många – plast i naturen är ett stort miljöproblem. Politiker frestas därför att införa diverse restriktioner och förbud för att minska plastkonsumtionen. Senast i raden är Centerpartiet som gått ut med att det vill ”fasa ut” engångsartiklar i plast till 2020 för att stoppa nedskräpningen och rädda haven.
Även om C undviker att tala om ett förbud är det just det förslaget handlar om. Detta ska uppmuntra företag att ersätta plast med andra material, eftersom behovet av exempelvis engångsbestick och sugrör kommer att finnas kvar.
Till skillnad från Miljöpartiet, som också stödjer ett förbud mot engångsartiklar i plast, brukar C profilera sig som ett parti med förståelse för företagare och deras förutsättningar. Skatteavdrag och premier på miljövänliga produkter brukar därför vara Centerpartiets melodi, eftersom förbud kan sätta rejäla käppar i hjulet för företag som tillverkar eller säljer dessa produkter.
När det gäller just engångsartiklar finns redan nu i många fall andra material att välja på, till exempel papper, men plast är fortfarande överlägset på många sätt. Flera företag bedriver dessutom ett aktivt miljöarbete för att göra det enkelt för konsumenterna att återvinna plastartiklarna. Men om ett förbud införs, med bara ett drygt års varsel, tvingas företagen ändra stora delar av sin verksamhet på kort tid. Leverantörer och verktyg måste sannolikt bytas, samtidigt som inget annat material med samma egenskaper ännu finns som kan ersätta plasten. Förutsättningarna för att ställa om är inte särskilt goda.
De negativa konsekvenserna av ett förbud skulle således bli kännbara för företag, samtidigt som de positiva effekterna på miljön inte kommer att bli särskilt stora. Sveriges bidrag till plastberget i Stilla havet eller andra vatten är nämligen marginellt. En anledning till det är att svenskar redan är relativt duktiga på att inte lämna skräp i naturen, även om vi självklart kan bli ännu bättre.
Ivern att förbjuda plast finns inte bara hos C, utan också i övriga Europa och resten av världen. Det finns till exempel ett EU-direktiv om att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar, vilket i Sverige har implementerats genom en lag som tvingar handlare att informera kunder om plastpåsars miljöpåverkan. Nyligen framkom det dessutom att EU-kommissionen också förbereder ett förbud mot engångsartiklar i plast.
Det går inte att komma ifrån att plastprodukter utgör en stor del av många företags affärsverksamhet, just för att det är ett praktiskt material. Om C verkligen förstår detta hade partiet sökt efter andra möjligheter och inte föreslagit ett förbud. Särskilt eftersom företagens tillverkning och försäljning av plastprodukter inte är det egentliga problemet, utan vad som händer med plastbestick och sugrör efter att de använts.