När Göran Hägglunds tid som partiledare för KD nu sammanfattas nämner många kommentatorer bragden det innebar att förhandla fram borttagandet av fastighetsskatten. Det var, förstår vi nu i efterhand, inga lätta förhandlingar med de övriga allianspartierna. På det personliga planet är omdömena samstämmiga – han är rolig. Humor ska inte föraktas, det förknippas många gånger med snabbtänkthet och intelligens.
Nu inleds en process inom partiet för att hitta en efterträdare. Det finns flera kandidater som har förutsättning att ta över stafettpinnen. Vid rekryteringar av ledande befattningar är det klokt att först tänka mer på funktion än person. Vilken profil den nya partiledaren ska ha beror på vilken profil partiet ska ha. KD bör, likt framgångsrika företag, ta till vara på det som gör just KD unikt och bygga vidare på det som skiljer dem från alternativen i politiken.
Så vad har då KD som de andra inte har?
KD har, för att använda ett modernt uttryck, en förhållandevis väl genomtänkt värdegrund. En moraluppfattning som förvisso inte alla människor delar, men som iallafall finns. Borgligheten behöver hitta tillbaka till de moraliska argumenten för sin politik. Åren i regeringsställning som präglades av pragmatiskt navigerande mellan grynnor och skär har gjort att alliansen har tappat riktning. KD skulle kunna bli den som klättrar upp i masten och pekar ut riktningen för den svenska borgligheten.
Det finns andra argument för sänkta skatter – stärkt äganderätt och ökad frihet – än de rent ekonomiska. Det är möjligt att argumentera för reformer i den riktningen även om de skulle leda till minskade inkomster för staten. Det borde ligga nära till hands för KD att hänvisa till tio guds bud. Budorden ger oss vägledning i hur vi ska bete oss mot varandra och även om man inte i övrigt är troende så framstår de för de flesta som vettiga. Budorden motiveras inte med att det leder till ökat välstånd om människor följer dem – även om det ofta är en lycklig följd.
Luther försökte i sin Lilla katekes ge förklaringar till budorden. Det nionde budet förklarar han såhär: ”Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke listigt stå efter vår nästas arv eller hus eller under sken av lag och rätt tillägna oss det, utan äro honom behjälpliga, att han må behålla det som hör honom till.”
Den som blir ny partiledare för KD skulle kunna göra det sin mission att förklara varför det inte enbart är bra att sänka skatten, utan även rätt ur ett etiskt och moraliskt perspektiv. Vilken av kandidaterna är bäst lämpad för den uppgiften?