Det har gått några veckor sedan miljöminister Åsa Romson presenterade beslutet att göra stora delar av norra Gotland till Natura 2000-område. Nu väntar en lång process i domstol. Kanske var detta den sista stöten för stenindustrin – kanske får vi se att den dom från 2009 som ger tillstånd för brytning står fast.
Oavsett hur det nu går var det tydligt att den politiska majoriteten på Gotland var tacksam över beslutet. Kanske inte på grund av utfallet, men för att den politiska behandlingen nu är över. Regionstyrelsens ordförande uttryckte sig i stil med att ”skönt att det kommit ett beslut, frågan har plågat Gotland” – och det ligger viss sanning i det.
Men även om luften gått ur gotländska regionpolitiker är det nu mer än någonsin dags för politiken att kavla upp ärmarna. Skulle stenindustrin lämna norra Gotland behövs kraftfulla insatser för de som tvingas söka nytt arbete. Det gäller både de som är direkt berörda genom de brytande företagen och de som jobbar i närliggande handel och kommunal service. Ett näringslivspaket på 100 miljoner är i det sammanhanget bara en byggsten – inte i närheten av en helhetslösning.
Vi ska också ha klart för oss att Gotland inte på något sätt är färdigt eller stillastående. Blir stenindustrin kvar på norra Gotland, och det hoppas jag, finns fortfarande ett stort behov av fler jobb. Diskussionen om hur framtidens arbetsmarknad på Gotland skall se ut är kanske politikens viktigaste uppdrag i dessa tider av krisgrupper och budgetsaneringar. Om vi inte vet vad målet är, hur ska vi då prioritera regionens budget?
Tydligt är i alla fall att regeringen övergett alla försök att skapa fler jobb. Kanske finns frågeställningen om framtidens jobb med i någon utredning hos framtidsministern, men mer än så kan man inte hoppas på. I den ekonomiska politik regeringen bedriver används breda skattehöjningar på ungas jobb och särskilt på restaurangbranschen för att finansiera utbyggda bidragssystem. Det slår undan benen för jobb och tillväxt på en ö som är beroende av turismnäringen. Höjd dieselskatt och hot om kilometerskatt gör inte situationen för Gotlands lantbrukare bättre.
Med den ekonomiska politik regeringen driver minskar antalet sysselsatta. I en tid av ökad global konkurrens lägger de om politiken, i det land som klarat den ekonomiska krisen bäst av jämförbara länder, och resultatet är 20 000 färre jobb. Det är häpnadsväckande.
Sverige behöver en handlingskraftig regering som sätter jobben främst. Därför är jag glad att i höstens budgetvotering få lägga min röst på en genomarbetad M-budget, utan ofinansierade förslag, som sätter jobben främst. Det är rentav motsatsen mot regeringens budget.
Och vad gäller Gotland – nu är det dags att vi gemensamt lyfter diskussionen om hur vi får fler arbetstillfällen på ön. På en vänsterstyrd ö där vi placerar oss på plats 248 av 290 kommuner, i frågan om företagsklimat, finns mycket att jobba med. Men framförallt mycket att vinna.