I mars 2008 var jag en av 13 i kommunfullmäktige som röstade nej till avtalet att låta Nordstream/Gazprom rusta upp hamnen i Slite. I min reservation skrev jag bland annat:
”I debatten har de som varit positiva till att acceptera Nord Streams anbud förklarat att det är en hamnfråga vi har haft att ta ställning till. Detta är enligt min uppfattning att välja att se endast en liten del av totalbilden. Hamnprojektet i Slite är en del av en aggressiv rysk energipolitik för att öka Rysslands inflytande i omvärlden. Genom att acceptera och godkänna hamnprojektet i Slite blir Gotland en välvillig medspelare i denna ryska utrikespolitik!”
I dag finns det, tyvärr, ingen anledning för mig att ta tillbaka ett enda ord i denna reservation. Gotlands kommun blev genom beslutet i kommunfullmäktige en bricka i den ryska utrikespolitiken som vi har fått se mer av under de år som har gått sedan beslutet fattades.
Gotland står nu inför ett nytt beslut som rör Slite hamn. Med Gazprom som huvudintressent, tillsammans med ett antal västeuropeiska företag, vill man utnyttja Slite igen för att kunna förverkliga gasledning nummer 3 och 4.”
Om det såg illa ut i vår värld och vårt närområde 2008 så ser det åtskilligt värre ut i dag. Ryssland har visat att man inte tvekar att ta till vapen när de politiska påtryckningarna inte räcker till. Att än en gång överlåta hamnen i Slite i ryska händer är att åter bli medspelare i den ryska utrikesstrategin. Rysk handelspolitik och rysk energipolitik är inte separerad från rysk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik.
Förutom de rent säkerhets- och försvarspolitiska skälen att säga nej till en uthyrning av Slite hamn så finns det också ett EU-skäl. Gasledningen och syftet med den är ett direkt hot – om man så vill ett rent sabotage – mot EU:s energipolitik. Gotland är en del av Konungariket Sverige och Sverige bör inte vara med och främja tillblivelsen av de nya gasledningarna. Vi bör vara med att stoppa projektet och där har också Gotland ett ansvar. Att överlämna Slites hamn för gasledningsprojektet är att bidra till att sabotera EU:s energipolitik.
Med fyra rör som transporterar gas från Ryssland till Tyskland och Centraleuropa har president Putin fått ett energivapen som gör att han kan bestämma om stora delar av Europa ska få tillgång till den energi som krävs för att vårt moderna samhälle ska fungera.
Att en upplåtelse av hamnen skulle ge vår fattiga region behövliga inkomster är inte ett tillräckligt skäl för att säga ja. Priset som vi får betala när sluträkningen kommer kan bli mycket högre än så.
Utnyttjandet av hamnen i Slite skulle bli större än vid förra tillfället. Då handlade det om 51 000 rör, denna gång ska det bli 60 000. Det ryska intresset av Gotland och närvaron i Slite sammanfaller som av en händelse med den svenska återmilitariseringen av ön. En slump? Ja, de som vill kan ju tro det.
Att hyra ut hamnen i Slite till ryska intressen handlar inte bara om Gotland. Det handlar om hela Europa. Till sist skulle jag vilja citera några rader av Estlands tidigare försvarsminister Hain Rebas från Svenska Dagbladet 16 januari: ”Avgörande för Sveriges del är att återbeväpna Gotland och återge ön dess fasta avvärjande status från Kalla kriget – med svenskt toppmodernt kustartilleri, luftvärn, pansar, flyg och flotta, och förstås med hemvärnstrupp …”