Nimby är en akronym för frasen ”not in my backyard”, ”inte på min bakgård”. Termen används för att beskriva boendes opposition mot ett planerat byggnadsprojekt i deras närhet, fastän byggnadsprojektet kan anses behövas, men helst då någon annanstans. Ja tack, men inte här. Uttrycket är en bra beskrivning på en utbredd mentalitet gällande utsläppspåverkande industrier i Sverige.
Industrier som släpper ut växthusgaser eller på något sätt påverkar miljön möter enormt motstånd. Världens mest miljövänliga laxodling, som skulle byggas i Sotenäs i Västra Götalands län, stoppades av mark och miljödomstolen med hänvisning till att det skulle påverka havsbotten. Anläggningens hela syfte skulle vara ett sätt att kunna äta mer hållbart producerad lax. Detta eftersom svenskar är stora konsumenter, och befintliga odlingar utomlands visat sig vara väldigt dåliga för miljön. Följden av domen blir ju inte en minskad lax-konsumtion, men däremot en fortsatt smutsigare produktion någon annanstans.
Ett annat exempel är Preem som i måndags fick besked av Mark- och miljööverdomstolen att de kommer pröva huruvida det planerade raffinaderiet ska få lov att bygga ut sin verksamhet i Lysekil. Ett tidigare godkännande från miljödomstolen i Vänersborg vittnar om att etableringen inte skulle innebära en särskilt stor påverkan på miljön. Ändå kan de alltså få nej.
Visst må det vara beklagansvärt att världen fortfarande är i så stort behov av olje-produkter. Helst skulle vi ha lärt oss att leva utan. Men eftersom verkligheten fortfarande kräver att olja raffineras för våra behov så borde det vara bäst att bygga ett så miljö- och klimatvänligt raffinaderi som möjligt. Något som Sverige har väldigt bra förutsättningar för. Tanken på skillnaden i miljö-hänsyn på ett raffinaderi i Lysekil och ett raffinaderi i exempelvis Caracas är olustig.
Man skulle kunna kalla det dubbelmoral. Att veta om beroendet av produkter, men inte vilja producera det själva. Sveriges natur skulle inte gå under av ett till raffinaderi eller en laxodling. Påverkas, kanske på marginalen. Men inte alls i samma utsträckning som i de länder där industrierna kan komma att byggas istället.
Vi vill vara ett land i framkant vad gäller klimat och miljö, vilket vi på flera sätt är, men fastnar i att tänka enbart kring utsläppen och miljön i vårt eget lilla land. Sverige står för en promille av världens utsläpp. Det betyder att även om våra utsläpp helt skulle upphöra, skulle det inte göra mycket faktisk skillnad för världen. Våra krav på miljöhänsyn vid all påverkan på naturen är bland världens striktaste. Miljöbalken är rigorös, och det med rätta.
De industrier som klarar sig igenom nålsögat av tillbörlig hänsyn som ska visas är de verkliga förebilderna. Att stoppa dem, inte för att de är särskilt miljöfarliga utan för att de blott påverkar naturen, är att visa för omvärlden att det inte går att kombinera välfärd med klimatambitioner. En förebild få andra länder kommer vilja följa.