Sedan i juni i år får inte asylsökande som fått avslag på sin ansökan bidrag efter avslagsbeslutet. Med avslag upphör dagersättning och bostad. Ungefär 2 500 personer har hittills fått indraget bidrag. Men av dessa personer är det bara runt 100 personer som återvänt till sina hemländer.
Tanken med att dra in dagersättningen var att plats skulle frigöras på Migrationsverkets boenden och att fler personer frivilligt skulle välja att återvända. Hur många av de 100 återvändarna som återvänt till följd av det indragna bidraget är svårt att veta. Den som vill återvända efter ett avslagsbeslut stöter ofta på problem.
Sverker Spaak är ansvarig för Migrationsverkets återvändandeprocess. Han berättar för Sveriges Radio (23/8) att många inte kan återvända då länderna de kommer från bara tar emot personer som återvänder frivilligt. Det innebär att personer med ett avslagsbeslut inte kan återvända till vissa länder.
Till följd av att många fått sin dagsersättning indragen ligger dessutom 400 ärenden om avhysning hos kronofogden. Ett exempel rör en familj statslösa palestinier från Irak, som försökt återvända men som fått nej från länderna.
Att svenska staten ger återetableringsstöd eller drar in dagsersättningen spelar ingen större roll, så länge länder vägrar ta emot folk. Även ensamkommande som inte får stanna i Sverige har stött på problem. Afghanistan har inte ställt upp för att ta emot dem som fått avslag. Men Migrationsverkets regler ställer också till det. När Migrationsverket skickar tillbaka barnen gör myndigheten det till landet barnet har medborgarskap i. Men många har vuxit upp som flyktingar i andra länder, dit de vill återvända vid ett avslag. I värsta fall talar barnen inte ens språket i landet de har medborgarskap i.
De här problemen måste åtgärdas. Många kommer till Sverige för att söka asyl. Men de som inte får rätt att stanna måste återvända om förtroendet för systemet ska bestå. Av de 2 500 personer som inte fått något stöd har 800-900 personer avvikit, det innebär att Migrationsverket inte vet var de är. Det är oroväckande.
Återvändandearbetet behöver intensifieras. Migrationsverket och svenska staten har en hel del att göra för att se till att processen fungerar från svenskt håll och att ensamkommande barn kan skickas till landet de kommer ifrån, inte har medborgarskap i, om det är nödvändigt. Men problemet med länder som inte vill ta emot sina landsmän måste också lösas. Sverige är knappast det enda landet i Europa att möta de här problemen vid återvändandearbetet. Här bör EU göra gemensam sak för att se till att länderna ändrar sig. Påtryckningar som handelshinder måste kanske till för att länder ska ta emot återvändande asylsökande. Biståndet bör dras in till länder som inte tar ansvar för sina medborgare.
En situation där ett stort antal människor inte är välkommen in i något land är olycklig. Sverige och EU bör därför använda de metoder man har för att se till att systemet upprätthålls.