Med släggor, inte med maskiner, började det informella migrantlägret i Calais rivas i veckan. Lägret, den så kallade Djungeln, har blivit så stort att myndigheterna måste gå varsamt fram med avvecklingen. Uppskattningsvis har det bott mellan 7 000 och 9 000 migranter i det högst primitiva lägret vars enda fördel har varit närheten till Engelska kanalen, tunneln och drömmarnas mål Storbritannien.
Djungeln har länge varit ett övertydligt bevis, om nu något behövdes, på Europas svårigheter att hantera migrationens utmaningar. I Frankrike har det kommit att symbolisera en orättvisa i förhållandet till Storbritannien – om det är dit migranterna vill, varför ska de uppehålla sig på fransk mark? För Storbritannien har Djungeln inneburit ett närmast systematiskt försök till illegal invandring.
Djungeln har dessutom sannolikt bidragit till den negativa opinionen i migrationsfrågor. Inför folkomröstningen om fortsatt EU-medlemskap varnade David Cameron för att avtalet som reglerar gränskontrollen skulle sägas upp och en massa små djungler uppstå i Storbritannien istället.
Även Frankrike kan dock ha fortsatt intresse av att dagens överenskommelse lever vidare, i synnerhet om avvecklingen av Djungeln lyckas till skillnad från tidigare försök. 2015 undertecknade franska och brittiska ministrar ett uttalande om gränssamarbetet vid Calais där det bland annat sades att högeffektivt säkerhetsarbete ”minskar incitamenten för presumtiva illegala migranter att resa till Calais”. När nu Djungelns existerande invånare fördelas till välkomstcentra runtom i Frankrike minskar också möjligheten att uppehålla sig vid gränsen.
Men uttalandet från 2015 erkänner också att det finns andra viktiga aktörer: ”Vi vill utplåna intrycket, särskilt bland kriminella gäng som utnyttjar migranter, att det finns något värde i att föra människor till Calais.”
Vilka signaler regeringarna sänder och vilka åtgärder de vidtar är dock inte på egen hand avgörande. Lika viktigt är vilka uppgifter om förhållandena i olika destinationsländer som cirkulerar bland de presumtiva migranterna. Trots att den konservativa brittiska regeringen länge har haft en restriktiv syn på invandring, och fört en politik därefter, har migrationen från länder utanför EU ökat under de senaste åren.
Och med den betydelse som flyktingsmugglingen har fått i det europeiska systemet blir också en viktig faktor vilka uppgifter om olika länder som gängen sprider.
De behöver sedan inte heller vara felaktiga i grunden. Förutsättningarna för att skapa ett nytt liv är olika. Tillväxt- och sysselsättningsstatistik, som den brittiska regeringen själv gärna har kommunicerat, är känd också för migranterna i form av en uppfattning om var man mest sannolikt kan tänkas få arbete. Även om avvecklingen av Djungeln och säkerhetsarrangemangen vid gränsen är objektiva åtgärder som har potential att förändra mönstren, talar andra minst lika objektiva faktorer för att allt förblir som det har varit.