Dan Eliasson hade en ansenlig mängd skandaler i bagaget redan innan han blev rikspolischef. Sedan dess har han bland mycket annat försämrat Polisens ekonomiska situation, relativiserat mord och brutit mot säkerhetsskyddsförordningen. Nu har han dessutom blivit påkommen med att ljuga.
Nyligen uppdagades att Eliasson i april 2015 godkänt att ett privat företag fick okrypterad tillgång till Polisens personal- och lönehanteringssystem Palasso som innehåller en stor mängd hemliga uppgifter. Det är ett tydligt brott mot säkerhetsskyddsförordningen som säger att Polisen inte bara måste använda ett krypteringssystem, det ska dessutom vara godkänt av Försvarsmakten. Rikspolischefen har ingen rätt att göra undantag från detta. Ändå gjorde han det.
Den enda anledningen till att han inte har åtalats är att han hade tur. Åklagaren har kommit fram till att information faktiskt inte har hamnat i felaktiga händer och därmed har heller inget brott begåtts. Eliassons agerande är dock lika klandervärt för det. På sin väg till justitieutskottet intervjuades han av Ekot och fick frågan om det hade fattats andra beslut om undantag från lagar och förordningar under hans tid som rikspolischef. Han svarade nej.
Nu kan dock Ekot (26/10) visa att Eliasson fattat minst ytterligare ett sådant beslut, också det i april 2015. Då gällde det att göra en backup-kopior av it-systemet. Stora mängder data, också hemlig sådan, skickades från Stockholm till Göteborg över en förbindelse som Polisen åtminstone delvis saknade kontroll över. Av smidighetsskäl ville Polisen använda ett krypteringssystem som inte var godkänt av Försvaret. Eliasson beslutade därför att göra ett undantag även i det fallet.
Rikspolischefen kommer inte att förlora jobbet på grund av detta. Inte heller för att han har ljugit offentligt om det. Så mycket står klart. Annars hade han fått lämna sin tjänst för länge sedan. Det är förvisso rimligt att anta att Eliasson fick uppdraget som rikspolischef tack vare sin partibok, men det är inte därför han sitter kvar. Åtminstone inte enbart. Han har ett instrumentellt värde för regeringen.
Trygghetsfrågan blir bara viktigare för väljarna. Regeringen, i synnerhet Socialdemokraterna, vill också gärna framstå som att de satsar hårt på trygg- och säkerhet. Men både polis och försvar är fortfarande allvarligt underfinansierade. Regeringen talar om tusentals nya poliser men vill inte höja lönerna så att de befintliga poliserna inte fortsätter att lämna yrket. I höstbudgeten är kostnaden för det höjda barnbidraget högre än de ökade anslagen till polis och försvar tillsammans. Om Polisen leddes av en person som sätter verksamheten först finns en uppenbar risk att vederbörande skulle påpeka att Polisens misslyckande till stor del beror på regeringens aktiva val.
Men Eliasson är inte sådan. Han är trofast.