Under de senaste månaderna har Kanada hamnat i en prekär situation gentemot Kina. Orsaken är att Kanada i början på december, å USA:s vägnar, grep det kinesiska telekomföretaget Huaweis finanschef Meng Wanzhou – en person som Kina uppenbarligen vill skydda från rättsliga följder i USA. Wanzhou anklagas för att ha brutit mot USA:s sanktioner mot Iran.
Efter gripandet av Wanzhou har minst 13 kanadensiska medborgare i Kina gripits av olika anledningar, men de flesta har sedan släppts och utvisats. Situationen har dock blivit än mer olustig sedan en kanadensare som tidigare dömts till 15 års fängelse för narkotikasmuggling i Kina fick sin dom uppriven på oklara grunder. I stället dömdes han den 14 januari till döden.
Att Kina utövar någon form av gisslandiplomati är tydligt och minst sagt allvarligt. Dessvärre är det inte första gången landets kommunistregim med överdrivna medel sätter sig över andra länders rättssystem. I september var det Sverige som fick motta hårda ord och fula knep efter att kinesiska turister som saknade reservation på ett hotell i Stockholm avvisades av polis. Det helt korrekta ingripandet ledde till smutskastning från kinesiska statskontrollerade medier, varningar till kinesiska turister i Sverige och en uppmaning till den svenska regeringen att bestraffa Polisen.
Att Kina inte är som andra stater är uppenbart, och vi ska inte ha några illusioner om vilket inflytande staten har över landets företag, exempelvis Huawei. Sverige, Kanada och andra länder där stat och företag är åtskilda måste kunna agera utefter våra egna principer. Kinas agerande mot Kanada visar dock att det är förenat med enorma risker både för stater och dess medborgare.
Med den risken i bakhuvudet, liksom Kinas uppenbart mycket stora angelägenhet att skydda Huawei från andra länders rättssystem, är det välkommet att det just nu pågår en utredning om huruvida det kinesiska företaget ska stoppas från att bygga ut 5G-teknik i Sverige. Detta med hänsyn till misstankar om spionage, eftersom den kinesiska underrättelselagstiftningen säger att alla landets bolag på statens begäran ska möjliggöra spioneri. Det är därmed högst tveksamt om kinesiska företag över huvud taget ska tillåtas kontrollera svensk infrastruktur. Risken för kinesisk statlig inblandning i eventuella rättsingripanden mot dessa företag är ytterligare en anledning att ifrågasätta om Huawei bör få verka på den svenska telekommarknaden.
Kinas oacceptabla agerande när det gäller andra länders lagar och regler syftar till att rädslan för vedergällning ska göra kinesiska företag på utländska marknader immuna mot den gällande rättsordningen – åtminstone när det gäller mindre allvarliga brott.
En sådan situation får vi inte hamna i. Därför måste vi iaktta försiktighet redan från början, och framförallt visa för Kina att agerandet inte är acceptabelt och att det leder till både diplomatiska och handelsmässiga konsekvenser.