Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler har effektivt verkställt regeringens uppdrag att få ner sjukskrivningstalen. Tråkigt nog för hennes del vill Socialdemokraterna inte gärna stå för sin egen politik och därför fick Begler i torsdags lämna sin tjänst.
Fokus hamnar ofta på inkompetenta myndighetschefer. Begler har stått ut i motsatt riktning. Hon har varit en god tjänsteman snarare än en politruk och framhållit vikten av rättssäkra bedömningar och tjänstemannarollen. Begler är allmänt respekterad och är dessutom ledamot av Rådet för en god förvaltningskultur.
Socialdemokraterna tillsatte henne 2015 för att få kontroll över de skenande sjukskrivningarna vilket också har uppnåtts. Och det med en stundtals häpnadsväckande effektivitet. En sådan förändring kommer obönhörligen att stöta på kritik. I en så omfattande verksamhet som Försäkringskassans kommer det också att uppstå en del märkliga fall som ges stort utrymme i kvällspressen. Det leder oundvikligen till kritik i de socialdemokratiska leden. Och det är begripligt. Hade en annan regering gjort detsamma hade S kallat det att jaga sjukskrivna.
I stället för att stå upp för och försvara den förda politiken som nödvändig väljer statsminister Stefan Löfven (S) att skylla ifrån sig och lägger ansvaret på generaldirektören som bara har verkställt hans politik. S för alltså en politik mellan valen och en annan i valrörelserna. Det är inte ett tecken på självsäkerhet utan desperation.
Detsamma kan sägas om tidpunkten för socialminister Annika Strandhälls (S) presskonferens. Den inleddes klockan 13 i torsdags. Regeringen ska alltså förklara varför den avpolletterar sin mest framgångsrika generaldirektör. Som av en händelse görs det samtidigt som utfrågningen av statsministern med anledning av regeringens icke-hantering av den historiska säkerhetsläckan inom Transportstyrelsen inleds i konstitutionsutskottet.
Mönstret är tydligt. Oavsett vad Socialdemokraterna har gjort vill de låta bli att ta ansvar för det. Två profilerade myndighetschefer har fått lämna sina uppdrag: Begler och tidigare rikspolischefen Dan Eliasson. Den förra har visat prov på omfattande kompetens, den senare på motsatsen. Båda har dock gjort exakt vad regeringen begärde av dem. Begler skulle hålla nere kostnaderna för sjukförsäkringen och Eliasson skulle se till att Polisen inte begärde mer pengar.
Det går att säga både det ena och det andra om Eliassons insats som rikspolischef, men han gjorde exakt det han var tillsatt att göra. Precis som Begler. Det finns ett slags heder även i det.
Någon heder går dock inte att finna i ett politiskt parti som inte står för sin egen politik.