Många av dagens barn med invandrarbakgrund kommer aldrig att få möjligheten att lära sig en fungerande svenska. Det är en av slutsatserna av en studie, genomförd av forskare från flera svenska universitet, som presenterades i Vetenskapsradion häromdagen. Anledningen till den bristfälliga språkutvecklingen är att alltför få förskolor i områden där andra modersmål än svenska är vanliga uppfyller kraven på en tillräcklig svenskundervisning.
Vart femte barn beräknas i dag ha ett annat modersmål än svenska. Ofta är det på förskolan som många barn till invandrare kommer i kontakt med svenskan för första gången. Därför är det oroväckande när det brister där. Visserligen kan en del barn som får en dålig start på förskolan kompensera det med att lära sig perfekt svenska i grundskolan. Problemet är att de barn som har gått i en segregerad förskola ofta också fortsätter sin skolgång i en segregerad grundskola. Resultatet blir att många aldrig får de förutsättningar som krävs för att lära sig en fungerande svenska.
Men det är inte bara segregerade skolområden som försvårar inlärningen av det svenska språket. Att skylla på att vissa skolor och förskolor mestadels har elever och personal med utländsk bakgrund är att göra det lätt för sig och ignorera det faktum att Sveriges skol- och integrationspolitik har varit en bidragande orsak till invandrarbarnens (i genomsnitt) sämre skolresultat.
I sin iver att främja mångkultur och inkludering riskerar den svenska skolan att göra mer skada än nytta. I läroplanen för förskolan står det att förskolan ska sträva efter att varje barn ”som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på modersmålet”. Skolverket jämställer också barn med utländsk bakgrund med de fem nationella minoriteterna då det även står i läroplanen att ”Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet.” Skolverket uppmanar även skolor och förskolor att använda de utländska barnens föräldrar som resurser och påpekar att skolpersonal behöver utgå från barnens egna erfarenheter (underförstått, deras kulturella bakgrund) och språk.
På sätt och vis verkar det mesta upplagt för att försvåra svenskinlärningen så mycket som möjligt för de utländska barnen eftersom de varken får lära sig en utvecklad svenska i hemmet, i skolan eller ens i resten av samhället då till och med barnprogram som till exempel SVT:s Bilakuten använder sig av flera karaktärer som bryter på svenska. Resultatet blir att de invandrarbarn som vill kunna perfekt svenska får anstränga sig mer än vad de egentligen skulle behöva. Det är ett svek mot dessa barn.