EU krymper för tillfället, men snart växer unionen igen – det är åtminstone EU-kommissionens vilja. Inget nytt medlemsland kommer förvisso att tas upp i kretsen under denna mandatperiod för vare sig kommission eller parlament, ”men därefter kommer EU att bestå av fler länder än 27” som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har sagt.
Närmast till hands ligger Montenegro och Serbien. Visserligen är det ingen ersättning för det stora och rika medlemsland som nu håller på att lämna, men det vore likafullt en signal om unionens fortsatta dragningskraft liksom om Europa-idéns fortsatta relevans. Länderna på västra Balkan är en del av Europa, omges av EU-länder och delar kulturarv och historia med länderna i EU. Man skulle kunna säga om EU-utvidgningen som om Tysklands återförening: Det som hör samman växer samman.
Av kommissionens strategi för presumtiva medlemsländer på västra Balkan framgår dock också att unionen har en hel del dyrköpta erfarenheter av utvidgning som nu omsätts i en viss försiktighet. Nya medlemsländer får till exempel inte importera konflikter med tredjeland in i unionen – vilket Cypern gjorde i relation till Turkiet. Ekonomierna måste bli mer konkurrenskraftiga – om inte arbetskraften ska migrera i stor skala till andra EU-länder. Minoriteters rättigheter måste garanteras och rättsstaten hedras. Det kan låta som självklarheter men i ljuset av Brexit, eurokrisen och tiggeriproblematiken kan de inte nog betonas.
I relation till de eventuella nya medlemsländerna framstår också kampen mot organiserad brottslighet som ett oavvisligt krav. EU-kommissionen ser en tendens till ”state capture” i de länder vars medlemskap nu diskuteras, det vill säga att det politiska systemet och myndigheterna på alla nivåer tas över av organiserad brottslighet och korruption liksom att offentliga och privata intressen blandas samman.
Den allra mest dyrköpta erfarenheten märks dock i kommissionens krav på att kandidatländerna ska se medlemskapet som ett fritt val. ”Det får inte finnas någon tvetydighet hos ledarna om var västra Balkan hör hemma och i vilken riktning de ska gå”, skriver kommissionen. De senaste årens utveckling i medlemsländer vars politiska ledarskap plötsligt får för sig att utmåla medlemskapet som fångenskap och EU som en fiende får inte upprepas. Att gå med i EU är ett val som baseras på grundläggande värderingar och måste genomsyra allt från utrikespolitik till undervisningsmaterial.
Det kan kanske tyckas att det mot denna bakgrund inte är så bråttom att få med fler länder. Kraven är höga och utmaningarna många. EU har också mer än nog med interna problem att hantera.
Men också försiktigheten för med sig risker. Ur EU:s perspektiv är utvidgningen en ”geostrategisk investering” i konkurrens med andra intressenter – inte bara Ryssland utan även Kina, som exempelvis investerar stort i infrastruktur i Serbien och inte ställer några sådana krav som EU ställer. Om länderna på västra Balkan driver in i andra intressesfärer har en historisk möjlighet gått om intet.