Ett skambud. Det kallade Annie Lööf i går det bud hon fått av Socialdemokraterna. Hon fruktar att Socialdemokraternas utfästelser om att vara tillmötesgående under mandatperioden kommer att gå över i långbänk och förhalning. Det gör hon rätt i. Det finns ingen anledning alls att känna förtroende för löst hållna och diffusa löften, när det handlar om att Socialdemokraterna i regeringsställning måste bedriva en annan politik än sin egen.
Samtidigt har Lööf, och även Jan Björklund, försatt sig i en väldigt besvärlig sits. De har röstat nej till en borgerlig statsminister och gått in i förhandlingar med sossarna. Vad händer om man strandar dessa förhandlingar? Får man inte på nytt (och kanske återigen välförtjänt) anklagelser om hur de obstruerar processen. Blir det extraval? Det borde absolut Liberalerna, och kanske även Centerpartiet, verkligen frukta. Å andra sidan ser det också märkligt ut om C och L i ett andra försök ger klartecken för Ulf Kristersson som statsminister. Det kunde de i så fall gjort för länge sedan.
Centern och Liberalerna kommer att få lida om de backar ur förhandlingarna med S. Och det känner naturligtvis Socialdemokraterna till. Vilket ökar deras självförtroende och minskar deras benägenhet till verkliga eftergifter.
Så lycka till, Annie Lööf och Jan Björklund, med att hantera läget ni skapat. Det är ju tråkigt dock, att hela borgerligheten får lida.