Det är inte första gången det har hänt mig och hur jag än önskar det så lär det heller inte vara den sista. Jag skriver något som verkar klokt i stunden, men efter att jag satt punkt och innan tidningarna har delats ut så händer det något som får min analys (eller gissning) att framstå som mindre begåvad.
Så var det med det korta sticket om Eskil Erlandsson på gårdagens ledarsida. När jag skrev var det inte känt varför han inte längre fick vara landsbygdspolitisk talesperson för Centerpartiet, men senare på kvällen publicerade Expressen mer information i ärendet. Till min förtret upptäckte jag det på text-tv vid elvatiden på torsdagskvällen, när det var försent att göra något åt saken. Nyheten kom dessutom med på GA:s fastlandssida, som har senare pressläggning än ledarsidan.
Det är verkligen inte kul när det händer. Men det ger mig lite perspektiv på mitt eget elände när jag betänker att om det är illa för mig så är det mycket, mycket värre för Eskil Erlandsson. Tröst ger tanken dock inte alls, eftersom det bara är sorgligt att se när en politiker som jag respekterat solkar en lång politisk gärning.