Det kan verka märkligt för många att finlandssvenskar vore att betrakta som en nationell minoritet. Ändå beslutade riksdagen nyligen att uppmana regeringen att utreda just frågan om finlandssvenskarna ska erkännas som en sådan.
För flera har själva frågan närmast varit att betrakta som en kränkning. Finlandssvenskar är inte en minoritet utan en del av den rikssvenska majoritetsbefolkningen, låt vara med en särskild identitet som inte alla delar. Detta därtill utan att vara föremål för ett historiskt utanförskap likt samerna eller romerna, två av Sveriges befintliga nationella minoriteter.
Däremot bör påpekas att även sverigefinnar är en nationell minoritet i Sverige. Även dessa torde dock kunna sägas vara en integrerad historisk del av det svenska i vid bemärkelse. Finlandssvenskar och sverigefinnar har olika förstaspråk, men språket är inte allena avgörande för vad som ska utgöra en nationell minoritet.
Det ska röra en grupp som har antingen en språklig, religiös, traditionell eller kulturell särart samt ha en uttalad samhörighet som går att utskilja från den övriga befolkningen. Gruppen ska därtill ha en uttalad vilja att behålla sin identitet samt ha historiska eller långvariga band med Sverige.
Det torde vara svårt att neka till att finlandssvenskarna faktiskt uppfyller dessa kriterier. Formella kriterier ger dock ingen ledning i fråga om finlandssvenskarnas behov av status som nationell minoritet. Det finns dock flera indikatorer på att det kan vara befogat. Främst bland dessa torde vara den kraftigt försämrade kunskapen om gruppens existens överhuvudtaget.
För många äldre kan det verka sällsynt andefattigt, men många har i dag inte någon kunskap om finlandssvenskar. Detta är en följd av kraftigt försämrade historiska kunskaper, många vet inte ens att Sverige och Finland var ett och samma land med Stockholm som huvudstad i nära 600 år fram till rikssprängningen år 1809. Detta uppmärksammades effektivt 2016 när en sportjournalist från Aftonbladet efter Finlands vinst i junior-VM i hockey intervjuade spelaren Kasper Björkqvist och fascinerades över hans goda svenska och började förhöra honom om hans föräldrar möjligen har bott i Sverige. Björkqvist var vänlig nog att hålla god min men gav journalisten en kort historielektion. Något som finlandssvenskar är nog så vana att göra.
Det var ett målande exempel på den moderna svenska historielösheten som har gjort att Finland på relativt kort tid har gått från att vara den östra rikshalvan till att bli Långtbortistan.
Därtill är svenskans ställning i Finland inte bara utsatt för hård press utan direkt hotad av det nationalistiska partiet Sannfinländarnas framfart. Möjligheterna för finlandssvenskar att få exempelvis myndighetskontakter och vård på sitt modersmål blir sämre för var dag. Sverige har en viktig roll i att värna såväl svenskans ställning i Finland som finlandssvenskarnas rättigheter. Att erkänna finlandssvenskarna som en nationell minoritet i Sverige kan även hjälpa denna på detta område.