När några av de personer som aspirerar på att bli republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet nyligen möttes i en debatt, framhöll Carly Fiorina två symboler som borde vägleda landet. Den ena var frihetsgudinnan och den andra var fru Justitia.
Fru Justitia håller i en balansvåg som symboliserar rättvisa och ett svärd som symboliserar makt. Ögonbindeln visar på att vi alla är lika inför lagen. Att, som Fiorina, para ihop dessa damer är helt logiskt – bara när det finns lagar som skyddar oss från övergrepp kan vi leva ett liv i frihet.
En viktig frihet är vår grundlagsskyddade rätt att demonstrera. Tyvärr har det på senaste år blivit alltmer förekommande att demonstrationer spårar ur – antingen därför att deltagare missköter sig, eller på grund av att motdemonstranter dyker upp och söker konfrontation. Motdemonstrant är för övrigt ett missvisande ord eftersom det ofta handlar om personer som vill skapa oordning, snarare än att manifestera en avvikande åsikt.
Vid demonstrationer riktas dessutom alltför ofta våld mot dem som finns på plats för att garantera vår demonstrationsfrihet, nämligen polisen. Ibland grips någon i samband med detta, men i de flesta fall är insatsen så underdimensionerad att polisen har fullt upp med att freda sig. I stället för att ge polisen det som skulle behövas, exempelvis vattenkanoner, skickas så kallade dialogpoliser fram för att tala ligisterna till rätta.
Den signal som rättssamhället skickar ut blir följande: om ni är tillräckligt många som begår brottsliga handlingar samtidigt, så kommer ingen av er att gripas. Samma sak när fotbollshuliganer, på väg till och från arenan, tillåts sätta skräck i barnfamiljer och pensionärer.
Denna mentalitet kan skönjas även när det kommer till de illegala kåkstäder som växer upp i Sverige. Ju fler som deltar i lagöverträdelsen, desto mindre risk att bli avvisad. Med anledning av migrationsfrågor yttrade en talesman för polisen de famösa orden att ”man kan inte stirra sig blind på en lag”.
Det är en oroväckande utveckling om enstaka poliser anser att brott ska beivras bara när man känner för det. Men det är inte konstigt om en känsla av uppgivenhet sprider sig i poliskåren. För samtidigt som polisen alltmer har att förhålla sig till människor som anser sig ha rätt att bryta mot lagar så utsätts de för spott och spe, inte bara från buset utan även från personer på vänsterkanten som gärna tar varje chans att misskreditera polisen.
På Twitter kan man hitta exempel på hur även personer med stor medial genomslagskraft, i grova ordalag förolämpar och hetsar mot polisen som ett kollektiv. Vi bör alla säga ifrån när vi möter nedsättande uttryck mot vår underbetalda och underbemannade poliskår. Vi bör också kräva att våra folkvalda ger polisen det mandat som behövs för att upprätthålla lagen. Fru Justitia behöver både vågen och svärdet.