Nyamko Sabuni kandiderar som partiledare för Liberalerna. För mig är det solklart att hon är den bästa kandidaten. Men samtidigt förvånar det mig att hon vill bli partiledare under de förutsättningar som Jan Björklund lämnar efter sig. Som jag tidigare skrivit är det ju lite som att han kört in bilen i en återvändsgränd och kilat fast den på Vårdklockegatan.
Att Nyamko Sabuni nu har ett så stort stöd som hon har ute i länsförbunden visar väl att det är många inom Liberalerna som önskar sig en annan framtid än samtid för partiet. Många kanske bara vill ha en partiledare som gör sig bra i TV. Men hon är också kandidaten som har ett helt annat förhållningssätt till SD än den beröringsskräck som Jan Björklund och Januariöverenskommelsen representerar, och hon kritiserade Decemberöverenskommelsen och tyckte redan i augusti 2017 att de borgerliga borde ta makten med hjälp av SD. Hon skrev då att:
”Det bör vara modellen för behandlingen av SD: hård konfrontation där man tycker olika, öppenhet att samverka där man tycker lika.”
Det är en helt annan attityd än Björklunds. Frågan är om det är en fördel eller om det ligger henne i fatet när hon nu kandiderar till att efterträda honom. Och kan hon backa Björklunds fastkilade ekipage om hon får chansen att försöka?