Är kvinnliga företagare mindre benägna att ta risker än manliga? Nej, men en ny studie visar att det finns gott om myter om kvinnor som driver företag. Kvinnors företagande ska inte beskrivas med eller präglas av fördomar.
I början av året presenterades studien ”VC stereotypes about men and women aren’t supported by performance data” i Harvard Business Review. Malin Malmström, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, har undersökt orsakerna till obalansen genom intervjuer. Slutsatsen är att fördomar påverkar utfallet. Studien visade att statliga institutioner och fonder behandlar företagare olika beroende på deras kön. Detta leder till att kvinnliga företagare får mindre med riskkapital än män.
Enligt undersökningen är det framför allt fyra påståenden som ligger till grund för ojämlikheten: Kvinnor är tveksamma till att låta företaget växa, har inte resurser att satsa på tillväxt, de är försiktiga och undviker risker samt att deras företag presterar dåligt. Manliga företagare ses som raka motsatsen. De satsar på tillväxt och har resurser för det, de är ambitiösa och risktagande och deras företag levererar.
Ett av de mer beklämmande uttalanden från en statlig riskkapitalist i studien är: ”Hon är väldigt försiktig, som kvinnor ofta är, och hon är försiktig med vad hon gör, och hon vågar inte investera."
Men företagens nyckeltal visar att det inte finns några belägg för att mäns företag når bättre resultat än företag som drivs av kvinnor.
Det behövs inte myter om kvinnligt företagande. Kvinnor är både villiga att ta risker och att prestera. En rättvis bild behövs. Det samma gäller att inte tala om kvinnligt företagande som ett nytt fenomen. Eller att kvinnor tidigare i historien inte har kunnat driva företag på grund av patriarkala strukturer.
Under 1700-talet frodades familjeföretagen där kvinnorna förvaltade både administrationen och försäljningen. Och om mannen miste livet tog kvinnan oftast över och drev företaget vidare. Dessutom infördes näringsfriheten år 1864. Lagreformen gav både kvinnor och män möjlighet att driva näringsverksamhet.
Men i slutet av 20-talet förändrades tiderna och kvinnliga företagare minskade i antal. Politiska beslut under 1900-talet favoriserade storföretagande, centraliserad kapitalbildning, övertro på exportnäringen samtidigt som tjänste- och konsumtionsföretagen åsidosattes och slutligen införandet av arbetsskatter. Det här hämmade kvinnorna som drev företag. I stället uppmuntrades hemmafruidealet.
istorien går inte att ändra på. Däremot är det både möjligt och rimligt att ställa krav på samtiden. Statligt riskkapital har ingen rätt att diskriminera kvinnor. Brist på kunskap rättfärdigar inte en syn på kvinnligt företagande som bygger på felaktiga premisser.