Folk och försvars årliga rikskonferens avslutades i går men försvarsfrågorna har ändå hamnat i skymundan.
Försvaret förekommer endast i en punkt i överenskommelsen mellan S, MP, C och L. Det som sägs är inte mycket mer än att försvaret ska stärkas, utan att konkretisera målet. Det kan tyckas låta bra att ”förstärkningen av försvaret fullföljs”, men med tanke på det oroliga omvärldsläget, de skriande försvarsbehoven och oklarheterna kring hur S-MP-C-L-samarbetet kommer att utvecklas hade klarspråk varit önskvärt.
Vad formuleringen innebär är att i en S-MP-regering kommer försvarspolitiken i hög grad, liksom säkerhets- och utrikespolitiken, att utformas av S. L och C kommer inte kunna förlita sig på att borgerligt inflytande kommer kunna göra sig gällande. Det är ingen vild gissning att försvaret därmed med stor sannolikhet fortsatt kommer att behandlas styvmoderligt: fina ord om stärkt försvar kommer följas av underdimensionerade satsningar. I slutändan är det inte Peter Hultqvist (S), försvarsminister i övergångsregeringen, som beslutar om vad som blir försvaret givet, utan stats- och finansministrarna som gör de slutliga prioriteringarna.
En punkt som Hultqvist nämnde i sitt tal på Folk och försvars konferens är dock värd att ta fasta på. I förbifarten påpekade Hultqvist att man ej bör ”fokusera på olika fyrkantiga procentsatser av BNP.” Vad försvarsministern refererar till är de två procent av BNP som många borgerliga skulle önska lades på försvaret, och som även är ett minimumkrav för medlemmar i Nato.
Utifrån detta kan vi glömma alla tankar på att tvåprocentsmålet kommer att gälla för Sverige under en S-ledd regering.