Den brittiska regeringen som i dessa veckor tänker påbörja förhandlingarna om utträdet ur EU får samtidigt hantera ett möjligt utträde på hemmaplan – nämligen om Skottland går vidare med planerna på en ny självständighetsomröstning.
Skottlands så kallade första minister Nicola Sturgeon, som företräder det skotska nationalistpartiet (SNP), har nu offentligt tagit ställning för en ny folkomröstning. Den förra genomfördes visserligen så nyligen som 2014, men sedan dess har förutsättningarna enligt Sturgeon förändrats tillräckligt för att en ny omröstning ska vara motiverad.
Framför allt är det frågan om Brexit som förändrar situationen – det finns en stark opinion i Skottland för att stanna kvar i EU, och en därav följande motvilja mot att Skottlands framtid ska bestämmas av engelska Lämnaröster. I folkomröstningen om EU-medlemskapet 2016 vann Stannasidan en stor seger i Skottland: 1,6 miljon röster mot Lämnasidans dryga miljon. I Edinburgh fick Stanna tre gånger fler röster än Lämna, i Glasgow dubbelt så många.
Om den skotska befolkningen verkligen vill ha en ny folkomröstning är dock en annan fråga – och hur en sådan omröstning skulle sluta om den hölls ytterligare en, ännu mer svårbesvarad. Å ena sidan talar ekonomiska fakta mot att återigen väcka frågan om självständighet. Drömmen om politisk självständighet har under årtionden byggt på att oljan så att säga ska stå för den ekonomiska självständigheten – men just olja har under de senaste åren handlats till allt lägre priser, och Skottlands intäkter fallit dramatiskt.
Å andra sidan talade tungt vägande skäl även emot det brittiska EU-utträdet – men i slutänden vägde andra skäl ännu tyngre. Hur man uppfattar sin identitet och var man ser sin framtid var väl så viktiga frågor.
Till saken hör också att det politiska livet i Skottland har utvecklats på ett sätt som gör talet om ”en nation” från premiärministrarna i London ganska ihåligt. I det senaste allmänna brittiska valet vann SNP nästan samtliga mandat i Skottland, 56 av 59. Arbetarpartiet Labour, som brukade vara starkt i Skottland, har nu en enda parlamentsledamot. I valet till det skotska parlamentet förra året vann SNP nästan hälften av rösterna och har dubbelt så många mandat som det näst största partiet, det konservativa.
De konservativa och i någon utsträckning Labourföreträdare som ska försvara unionen gör det alltså utifrån en svag opinionsmässig position, dessutom i avsaknad av tydliga ledare. Men den största svagheten är nog trots allt argumenten. Varje argument som går att anföra mot att Skottland lämnar Storbritannien avfärdades som argument mot att Storbritannien skulle lämna EU – av i stort sett samma människor som nu ska motivera unionens fortsatta existens.
Omvänt kan SNP, som journalisten Alex Massie har påpekat, utkämpa en eventuell kommande valrörelse med en enkel slogan: Ta tillbaka kontrollen. Och med tanke på hur väl denna slogan fungerade för Lämnasidan i Brexitomröstningen, kan det inte uteslutas att den övertygar tillräckligt många av de idag tveksamma om nödvändigheten av att Skottland söker sin framtid utanför Storbritannien.