Många av landets fängelser är överfulla och behöver byggas ut. Samtidigt tvingas den ansvariga myndigheten till besparingar, berättar Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg.
För ett år sedan skrev du i Dagens Nyheter att när platsbristen i fängelserna blev akut i slutet av nittiotalet ledde det till rymningar, fritagningar, gisslansituationer och upplopp. Och för att inte hamna där igen måste Kriminalvården expandera med nya anstalter och häkten. Har vi i dag rört oss närmare eller längre ifrån ett akut scenario?
– När det gäller inströmningen av dömda så närmar vi oss nittiotalets nivåer. Beläggningssituationen är extremt ansträngd. 22 av landets 32 häkten har över 100 procents beläggning. På häktena använder vi alla låsbara utrymmen. På anstaltssidan är det också i princip fullt. Utifrån tidigare erfarenhet vet vi att trycket kommer att bli värre de närmaste månaderna och lätta i slutet av juni. Man ska komma ihåg att platssituationen i häkte hänger ihop med läget på anstalt. Onsdagen den 19 februari saknades platser på anstalt för 130 dömda med lagakraftvunna domar, dessa personer blir i stället kvar i häkte.
Märks den politiska satsningen på hårdare straff i systemet?
– De kriminalpolitiska reformer som har resulterat i högre straff leder till längre vistelsetider i fängelserna, även om det nödvändigtvis inte innebär att antalet klienter ökar. Höjda minimistraff skärper också kraven på automatisk häktning. Därmed får straffhöjningarna dubbel effekt för Kriminalvården, både för beläggningen i häkten och tiden i fängelse. Vi har sett en femdubbling av häktade för vapenbrott.
Kriminalvården tvingas till besparingar under 2019. Detta trots att Moderaterna och Kristdemokraternas budget, som gick igenom riksdagen i slutet av 2018, tillförde mer pengar än vad som var föreslagit i övergångsbudgeten. Hur är det möjligt?
– Förklaringen är enkel. Vi har ett underskott som vi har med oss på 560 miljoner kronor. Om inget görs går skulden upp till närmare 900 miljoner i år och då måste jag vidta åtgärder.
– Orsaken till den pressade ekonomin är tredelad. För det första har anslagsnivån ändrats över tid, en tidigare lägre beläggningsnivå i fängelserna har dragit ner anslagen. Men jag tycker att anslagen bestäms på felaktiga föreställningar om hur kostnader i kriminalvård uppstår. Kriminalvården har stora fasta kostnader. Det är ingen direkt koppling mellan antal individer och kostnader. För det andra fick vi 2017 ta över ansvaret för transporter av frihetsberövade från Polisen – utan att få kostnadstäckning för det. Och för det tredje har vi haft en stor personalomsättning, precis som många andra av statens verksamheter.
– Det påslag vi fick i budgetreservationen innebar att vi kan börja planera utbyggnaden av verksamheten långsiktigt. Men vi har inte fått transportuppdraget finansierat. Inte heller har det stora underskottet i den löpande verksamheten lösts ut.
Hur ser du på framtiden?
– Vi kommer att försöka lösa situationen i vardagen, men det kommer uppstå situationer där rättsväsendet inte fungerar som det ska. Man måste få ihop systemet som helhet, och det vore fint om Kriminalvården var med i den ekvationen.