Mats Linder gör en nästintill poetisk betraktelse över fullmäktigemötet då bokslut för 2015 diskuterades. I den gömmer sig en sorg över den uteblivna spetsiga debatten som mitt ”seminarieliknande anförande” inte stimulerade till. Med sin betraktelse går Mats Linder i samma spår som den politiska oppositionen som gärna och tyvärr enbart gillar att diskutera form och därmed undviker innehåll.
Oppositionen och Mats Linder verkar vara ovilliga att fördjupa sig i sjukvårdens problematik när det gäller ekonomi. Att slänga sig med en ytlig ”det finns en bristande styrning och ledning”, gärna upprepande gånger med inslag av spetsiga formuleringar och retorisk glädje, känns kanske mer lustfyllt än att på riktigt närma sig de ekonomiska utmaningarna som finns. Det är dock dessa som vi försöker hantera.
Det är inte mer än ett halvt år sedan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gick ut med budskapet att medelskattesatsen fram till 2019 behöver höjas med närmare två kronor. Antagligen tycker Mats Linder att även detta är en del av en fatalistisk framtidsbild han så starkt ogillar. Faktum är att sjukvården utvecklas på ett fantastiskt sätt vilket räddar liv och ökar hälsan i befolkningen. Samtidigt kostar utvecklingen mer än vad det finns pengar till. Systemet utmanas på ett sätt vi har svårt att hantera i hela landet. Det gör oss inte till hjälplösa offer för det.
På Gotland jobbar vi febrilt med att utforma sjukvården så att patienter kan få sitt vårdbehov tillgodosett på ett mer effektivt sätt. Mina ambitioner handlar om att kunna åstadkomma detta och känna en trygghet i att gotlänningarna kan räkna med samma möjligheter till god vård som patienter i övriga landet. Det innebär också att vi får räkna med en kostnadsutveckling som inte skiljer sig väsentligt från övriga landsting. Det är ingen fatalistisk framtidsbild utan snarare tvärtom. Däremot innebär detta en ekonomisk utmaning som alla landsting och därmed även Region Gotland behöver hitta lösningar för.