På onsdagen, symboliskt nog pingströrelselegendaren Lewi Pethrus födelsedag, meddelade Jacob Forssmed, en av de två återstående kandidaterna till partiledarposten i Kristdemokraterna, att han drar sig ur. Utgången var relativt given sedan stödet för Ebba Busch Thor den senaste veckan dånat fram som en lavin i partidistrikten. Av många ansågs avgörandet komma när Jönköpingsdistriktet gav henne sitt stöd. Formellt är det naturligtvis valberedningen som föreslår ny partiordförande men med endast en kandidat, som organisationen redan prövat mot andra, kvar är det mer av en formalitet.
Att det skulle bli så var långt ifrån givet. Forssmed och Acko Ankarberg, som redan tidigare dragit sig ur, var partielitens kandidater, och även de uppenbara kandidaterna för många. Ute i distrikten har man dock sett partiets problem och Busch Thor har varit gräsrötternas och de partiaktivas val för nyorientering av partiet, medan distriktsledningarna snarare stött status quo med Forssmed.
Det vi bevittnat är hälsotecken för svensk politik. Det har varit en öppen nomineringsprocess som Kd denna gång har skött snyggt, utan uppslitande strider. De breda medlemslagren har fått säga sitt och avböjt de självskrivna kandidaterna. Nu återstår för KD-grupperingarna att samsas igen. KD precis som alla partier, har inbyggda spänningar. Partieliten har sedan länge en fast förankring i pingströrelsen. Mot den står bland annat den mer traditionellt konservativa grupperingen som har sitt ursprung i ungdomsförbundet. Det är i den som Ebba Busch Thor har sin bas.