Att en asylsökande på något vis kan styrka sin identitet är i regel en förutsättning för att kunna få uppehållstillstånd. En persons namn, ålder och hemvist hänger samman med om han eller hon bedöms ha skyddsskäl. Men nu konstaterar Migrationsöverdomstolen i ett avgörande att det inte alltid är så viktigt att veta vem personen som söker asyl är – andra faktorer kan väga tyngre, framhäver domstolen.
Det enskilda fallet som avgörandet gällde var en man som säger sig vara förföljd av myndigheter, säkerhetstjänst och släktingar i hemlandet Irak, efter att han genom sitt arbete på pensionsmyndigheten för Peshmerga, den militära kurdiska rörelsen, upptäckt bedrägerier. För att mannen ska få asyl krävs att både hans uppgivna skyddsskäl och hans egen identitet kan göras sannolik, anser såväl Migrationsverket som migrationsdomstolen. Men Migrationsöverdomstolen säger i sitt avgörande att så behöver det inte alls vara – så länge mannens hemvist i Irak kan styrkas, vilket är fallet, ska migrationsdomstolen pröva hotbilden mot mannen.
Även om det i det enskilda fallet är svårt att styrka mannens hotbild utan att också styrka hans identitet som tidigare anställd vid pensionsmyndigheten är Migrationsöverdomstolens avgörande av principiell betydelse. Detta eftersom domstolen slår fast att styrkt identitet inte är nödvändigt för asyl om skyddsbehoven kan fastställas ändå. Migrationsöverdomstolen ger exempel med personer som kommer från ett område där alla på platsen riskerar att skadas, eller då en person av en viss etnicitet riskerar förföljelse i hemlandet.
En persons identitet är allt som oftast en förutsättning för att skyddsbehov ska kunna fastställas, och det borde även gälla de exempel som Migrationsöverdomstolen tar upp. Att någon kommer från ett krigshärjat område, och denne kan styrka det utan att samtidigt styrka sin identitet, innebär inte nödvändigtvis att personen varit offer för våldet, och inte en av förövarna. Domstolens principiella avgörande öppnar dessutom ett kryphål för den som lyckas ljuga tillräckligt övertygande om sina skyddsskäl.
Utöver det rent logiska sambandet mellan identitet och fastställt skyddsbehov har Sverige ett intresse, inte minst av säkerhetsskäl, av att veta vilka personer som befinner sig i landet. Om personer vars identitet är oklar får uppehållstillstånd och så småningom svenskt medborgarskap kan det dessutom skada svenska pass gångbarhet utomlands. Det kan således drabba många fler om Migrationsverket släpper på det generella kravet att asylsökande ska kunna styrka sin identitet.
Av naturliga skäl kan det vara svårt för personer som flyr sitt hemland att ta med id-handlingar, och det vet Migrationsverket när myndigheten gör sina bedömningar. Men det är trots det viktigt av flera skäl att en person åtminstone kan göra sin identitet sannolik. Att i stället öppna en tydlig lucka, att detta inte skulle gälla för vissa asylärenden, för med sig tydliga risker.