Expressen kunde (16/2) publicera interna anteckningar från UD om hur kabinettsekreterare Annika Söder undfallande kommenterar svensk militär övningsverksamhet i ett möte med Rysslands ambassadör. Sett till de faktiska händelserna verkar inte så mycket ha hänt. UD har haft information om hur en kommande flygövning med Finland och USA tänks vara upplagd och har vidarebefordrat den till Ryssland.
Problemet är hur vår svenska position framställs. Regeringen utlovar undflyende och till ambassadörens uppenbara förnöjsamhet att vi inte ska samöva med svenska plan baserade i andra stater och binder upp Sverige inför Ryssland. Skulle Försvaret ändra de ännu inte färdiga övningsplanerna blir vi plötsligt Ryssland svaret skyldiga. Det är inte bra. Det är också allvarligt då det höjer vår tröskel för att nästa gång genomföra motsvarande övning.
Den ryska ledningen är krass och realistisk, varje eftergift tolkas som den svaghet den är. När vi försöker lugna Ryssland och förklara och försäkra får det därför motsatt effekt. Att vi backar innebär att vi kommer att mötas av större krav på eftergifter nästa gång, av den enkla anledningen att det visat sig fungera. Ryssland under den nuvarande ledningen är inte längre den trevlige och vittre middagsgästen utan snyltgästen som måste kastas ut innan den ätit en ur huset.
Ryssland måste hanteras genom att sätta tydliga gränser. Säg rakt ut att svenska försvaret kommer att öva som vi finner det lämpligt, med de länder vi finner lämpligt, från de länder vi finner lämpligt och när vi finner det lämpligt.